Aftonbladet – 10 december 1836, sida 1

all dess innehöll och 2) 1 anseende till des uppställning. Drottningens minderårighet räc ker änuu i 12 år; om således Cortes för hel denna tid förklara Enkedrottningen för regen tinna, så binda de för 12 år händerna på si sjelfva, och beröfra sig den rätt dem tillkom mer, att efter sitt godtfinpande organisera re gentskapet. Hr Caba!lero utvecklade vidare det. ta amne: Det vore lätteligen tänkbart, att tro nens och folkets intressen kunde råka i kolli sion, i hvilket fell han måste förklara 3ig fö det senares. Man har i denna fråga icke en iagttagit den varliga formen, då likväl alla vig ga motioner borde uppläsas tre gånger efte vissa mellantider. Mot förslagets ordalydelse in vände han, att frå:an var om regentinnans ? be kräfielse, men man kunde blott bekrafta de bestående; Drottning Cristinas regentskap eg: emedlertid rum endest till följd af 11 och 15 16S. i Ferdinand VII testamente, hvari det ut jtryckhgen heter, att ban insatt henne till regen tinna under sin dotters minderånighet ull följ af sin absoluta makt, men omöjligen kunde mar medgifva den aflidne konuugen rättighet, at disponera efver nationen, som öfver ett arfgods I Äfven förmodade ban, att man i stälet för orden: uuder minderårigheter, borde sätta: i anseende till minderåtigheten.? — Emot Hj Csballero talade Hr Argueiles, och efter en långvarig diskussion, i hvilken Hrr Beltran de Lys, Vila, Lopez (ministern för inrikes ärenderna) och Olozaga deltogo, skred man till omröstning, hvarvid kommissionens furslag antogs med 124 röster mot 6. Dessa 6 röster tillhörde Uri Caballero, Garcia Blanco, Montaja, Osia, Chario och Gorossaie. I det förslag regeringen förelagt Cortes, rörande de Syd-Amerikanvska staternes erkännande, hemställes till C:rtess afgörande, huruvida Je anse lämpligt, att 1egeringen med dessa siater afslutar fredech väzskapstraltater på grundval af deras sjelfsiandighets erkännande, och afträdandet af alla öfver-herrskaps rättigheter, I Regeringen förklarar dervid, att hon icke auvser det värdigt en stor pation, alt på en sådan handling sätta något pris, hvilket för öfrigt intet tillräckligt skäl finnes att yrka, och tillkäni nagifver derjemte, det flera af de Nya Staterna I låtit förstå, att det icke står i deras mekt, satt åt Spanska handeln inrymsastörre fördelar, än dem, som äro medgifae de mest gynnade naliocer. Från Cadir berättas, at man varit nödsakad inställa ångbåtsfarten emellan denna stad och Sevilla, för att hindra innevånarne att bortresa de:ifrån. Rörande tilldragelserna vid Bilbao, berättar Senutinelle de Bayonne, att nationalgardet beslutat försvara staden med den största energi, och heldre begiafvas under dess rawmer än pfva sig. Hvarje hus är befästadt, och äfven om fiznden inträngde i steden, vore han derföre icke herre öfver densamma. Ryktet om förstadens eröfiling torde härleda sig deraf, att Carlisterne bemäktigat sig ett par hus, som stå isolerade ett stycke från portea till nämnde förstad, och heta el Barrio de Mensa, hvarvid de com vanligt överdrifvit vigten af sin cröfrivg, och utgifvit nämnde hus för gamla Bilbao, hvilket sedan under vägen tillväxt och förvandlat sig till sjelfva staden. Ett Augustinerkloster, der de koumstitutionelle förskansat sig, sökte Carlisterne intaga, men b!efvo tillbakasl:gre med en förlust, som de sjelfva uppgiva till 60 döda och sårade. De Grander, som i Augusti flydde till Frank rike, hafva låtit försakra regeotinnan, att de alldeles icke på någet sätt stämpladeemot hen nes Dotters regerivg eller konstitutonen. Portugal. Ehuru 1820 års förfatvning föreskrifver, att en Stats-sekreterase ej kan väljas till Cortesledamot, har likväl ett dekret af regeringen utfärdats, som för de tillstundande valen upphäfver nämnde föreskrift. Man trodde att deita var ett af de vilkor, som Droitningens anhängare vid det sista reakiionsforsöket lyckades att beti inga sig. — En icke särdeles vänlig sinuesstämning skall råda emslan natiovalgardet och varfsbaialjonen, som icke vill låta aflösa sig på sin post af national-gardet. Detta måste nemligen för närvarande bestrida nästan all tjenstgöring, emedan de flesta licieiropper äre bortskickade till Alemtejo. -— Lugnet var för öfrigt hittills ostördt, men regeringen led af sin vanliga plåga: penningbrist.