delsefullt att grundlagen begagnar sig af dess tveune särskilta benämningar, och ansåg det så ledes nödvändigt, att det som bibehölls på e na stället, äfven upptogs på det andra, hvilke gaf Conradi a :ledning att ytterligare hänvisa hu ruledes g urdlagen just begagnar dessa båda uttrycl i motsats ull hvarandra. Grams förslag mec Örups amandement, antogs emot 4 röster, så att uttrycken i den ifrågavarande . skulle blif. va Norske borgare. ) Vidare förekom under discussiozerne rörande Tullagen fråga om, huruvida unionsfl aggar eller kofferdi-flaggan skulle nyttjas påj de far:yg, som begagnas i tullverkets tjenst. Tullkomitn hade föreslagit, att en klufven kofferdiflagg skulle begsgnas i stället för den hittills nyttjade unionsflaggan. Detta förslag fö:anledde en vidlyftig debatt, af hvilken Morgenbladet ännu blott innehåller början. Måhända få. vi framdeles anledning att af debatten i dess hel. bet upptaga ett och annat. Storthingets beslut blef, att tullverkets fartyg skulle föra en särskild flagga, alldeles lika med Norska kofferdiflaggan, men klufven och med inskrift: Kunglig tullflagga. Riddervold och 14 andra representanter röstade för den Kongl. propositionen, eler unionsflaggans bibehållande såsom tullflagg, de öfrige for Tullkomitens förslag. Bland dem, om med särdeles kraft och varma, yttrade sig ör: kofferdiflaggans begagnande till tullflagg, lämnas Sörensen och Falsen. ) Blott på ett enda ställe i Norska grundlagen förekommer ordet undersåtare, nemhgen i den 92:a f., som handlar om hvilka som kunna utnämnas till embeten i staten. Der står: Till embeten i staten må endast utnämnas de Norske borgare, som bekänna sig till den Evangelisk-Lutherska religionen, hafva svurit konstitutionen och konungen trohet och tala landets språk, samt a) antingen äro födda i riket af föräldrar, som då voro statens undersåtare etc. På alla andra ställen nyttjas uttrycket Norske borgare. Red. Anm.