Aftonbladet – 5 december 1836, sida 1

USTOCKHOLM den 3 December. Allmänna uppmärksamheten har de båda sista dagarma varit afledd från de politiska händel-I5erna, genom den i Lördags hit anlända nyheten om Erkebiskopper, Doktor Carl ven Rosensteins dödsfall i Fredags, på dess egendom fi Brunna mära Upsela. En vakans i Svea Ri Ikets Erkebiskopssiol är väl icke nu en så stor ; händelse, som under Gustaf Trolles och JaI kob Ulfsons tidehvarf, då den andliga makten i frådslagen tog högra handen af den verldsliga; men den högsta platsen inom Svenska kyrkan loch de dermed förenade rika inkomster äro llikväl omständigheter, tillräckliga att åt denna prelatur gifva em betydelse, eller åtminstome en Ibetydenhet, som alltid gör dess besättande till lett lifligt föremål för kamdidaters täflan och för I hela folkets nyfikenhet, gissningar och omdoadmen. Å Erkebiskoppen von Rosenstein var född Autrivilhus, son af Professor Samuel Aurivilkus, loch han adopterades på Riddarhuset under sin morfars, den ryktbare Archiatern Rosega von Resersteins mummer. J Hans offentliga bana kunde egentligen räknas från 1809 års händelser, i hvilka han lifligt deltog, såsom nära lierad fråm yngre åren med den s. k. juntan i Upsala, ett slags politisk Litterär förening, some alltifrån slutet af 1790:talet och Förmyndaregeringen varit illa anskrifven såsom ansedde för Jakebinska tärkesätt, och som icke var utan inflytande på oppositionens utbildning redan vid 1800 års riksdag. Vid statshvälfaingen 1809 var han Pastor i Kumla uti Nerike, hvartill han rekemmenderades af den namnkunnige Frietzsky. Han blef då Biskop i Linköping, sedan han förut utnämuad ti!l Th. Dokt. och Ledamot af Nordstjerne-orden. Vid denna vigtiga Riksdag valdes han till Ledamot i Konsti tutions-utskottet, och var en af dem som der yttrade sig öfver representations-frågan, men deltog icke i det minnesvärda och förträffliga betängande, uli hvilket grundsatsen af ståndsfördelningen ogillades, utan afgaf ett serskildt anförande, hvilket, i likhet med en mängd sedermera gjorda, lika välmenta försök, inskränkte sigj att föreslå en inympning af de orepresenterade klasserna i de nuvarande Stånden. Efier denna tid steg han alltmer i värdigheter; blef år 1811 Kommendör af Nordstjerne-orden; var år 1814 en af de Kommissarier, som underhandlade owm föreningen med Norge; 1818 Riddare af Carl XIII:s Orden, och 1819 Erkebiskop. I denna sista befattning har han trenne gånger fört Talmansklubban i Presteståndet. l Om Erkebiskop Rosenstein torde man med skäl kunna säga, att han hade en ädel, men svag och något ytlig karakter. Välgörande och menniskovän till den grad , som långt öafversteg hans enskilda tillgångar, ehuru stora dessa än vore, försatte han sig härigenom i ett finarcielt bryderi, som är alltför väl kändt, för att behöfva omordes, då det nödsakade bans vänner och anförvandter, att kringskicka subskriptionslistor, för att undvika skandalen af en konkurs