Aftonbladet – 2 december 1836, sida 2

gen ifrån Velhavens Norges Demring eler ifrån Advokaten Petersens prosaiske upplaga deraf i hans defensionsskrift för Stats Mia. Lövenskiöld, så har han visserligen deraf kunnat hemta de tankar han så ymnigt framburit: men hans källor hafva då varit så mycket mer opålitliga. I Danska blad har man ofta sett den Constitutionelles tendens angifvas på sätt nu skett, och som den Constitutionelle aldrig vederlagt detta, så finner den sig förmodligen tjent med en sådan förklaring. I stället för politiska partier kan man annars lätt erinra sig följande händelser: Ett par studenter uppförde sig icke så peent som några andra; desse ville derföre hafva de förre uteslutoe ur studenternas samfund. Detta lyckades icke, och en stor del af de penaste studenterne gingo derföre ur studentsamfundet, och danade det s. k. Studentförbundet, som utgaf skriften Vidar. Denna började med att fara ut emot Henr. Vergeland, för det han i skriftspråket hade upptagit några af allmogens uttryck och provincealismer. Vergeland och Velhaven hade dessutora en gammal strid sins emellan, som det så ofia händer rivaler. Då desse personer och deras vänner i avisor och brochyrer på vers och prosa utskällde hvarandra, så funno Velhaven och hans vänner det på sin sida tjenligt, att tillägga alla dem, som icke höllo med honom, öknamnen kraftpatrioter, råhetens prester, pöhelhetsare, Vergelandianer och dylikt, osktadt hela nationen, på ett par dussin menniskor när, höll lika litet med den ena som den andra af dessa kämpar. Häraf kan man förklara ?Norges Demring; hvari jemnt så mycket af den mörka skildringen, som kan passa på hvarje annatland, äfven passar på Norge, men knappt ett ord mera. En förfärlig vålnad af en Wergeland måste hafva föresvärvat skalden, och detta har han inbillat sig var den Norska mationen, hvaraf alla, på ett halft dussin mär, som voro Velhavens tillbedjare, och med undantag af de maktegande, blefvo ansedde för hans motståndare, och värda skampålen. Dåman fann, att Dremringen? icke nog försvarades i Morgenmbladet, och då Rasmus Hviid (Morgenbladets förläggare) säkert förtjenade bra på sitt blad, så uppgjorde bokhandlaren Johan Dahl från Köpenhamn en I plan att utgifva ett fullkomligt universelt blad vid sidan af eller i stället för Morgenbladet och til redaktionen ks des tre af den afsomnade Vidars Redaktörer. ?I så måtto kån nu visserligen Hr: Overskon hafva rätt i, att Den Constitutionelle kam anses såsom en organ för det Danska partiet, hvilket då blifver liktydigt med Damringens amhängare. Likt hvarje: annat blad måste väl också den Constitutionelle arbeta mot råheten , fåkunnigheten och pöbelaktigheten; men felet ligger deri, att den Norska nationen icke kan erkärna dessa egenskaper hos sig mer än hos andra; att 99100.delar af bildade Norrmän — om massorna kan här icke vara fråga — hvarken äro blinda anhängare eller motståndare, vare sig af Wergeland eller Velhaven, och af det väsen desse Herrar åstadkommit, lika litet som af Danomani eller anti-Danskhet.? Att det s. k. anti-Danska partiet skulle be-: stå af rasande demogoger, motsäges deraf, att i de Norska demagogerne förmenas vara de som j uppbläsa nationalfåfängan, ifia mest för Norges sjelfständighetstecken och emot de s. k, uniopella kränkningarne (i Sverge tillåggas åtminstone dessa egenskaper de Norska demogogerne;) men ingem har utmärkt sig mer i detta hänseende, än den Constitutionelle. Saken är 1 det hela, att här i landet gifves intet parti. I politiskt hänscende sträfva alla efter bästa öfvertygelse för det senna och rätta, för Norges heder och väl; meningarna om det bästa äro naturligtvis ofta olika, men till partier har det ännu ieke kommit. Likväl torde det kanske en gång äfven komma dit, och då tyckes alla tecken bebåda, att det blir ett förnämhetseller Riddareparti, som det nyligen kallats; och hela folkpartiet, för att icke säga hela folket, lärer då få alla sina predikater från Demringen.? Då massan af folket icke kan komma att höra till de förnäma Riddarne, så skall det också utom dessa finnas individer vid bryggorna, lärgs stränderna och i skogarne, på