Aftonbladet – 2 december 1836, sida 2

i parti, som . han kallat det anti-Danska. Herr Overskou har likaledes påstått, att det sednare partiet utmärkte sig genom dumhet, råhet, nedrighet och barbarism. Det förra partiet, hade han yttrat, hade en frisk och ädel känsla af sin sjelfstandighet, jemförde fordom med nu och tackade Försynen för en lycka, som fosterlandet hade ernått, utan ansträngning eller upp-j, offring, att man, i tillit vill den nya författningen, kände sig fri och stark, men tillika aktade gudomliga och menskliga lagar. Det andra partie: deremot visade, mente han, en fräckhet och tygellöshet utan gränser. Rasande demagoger upphetsade det änmu föga upplysta folket; demokratien visade sig som en fiende till all kultur och hotade med ett stillestånd eller återgång i folkets utveckling. OÖfverdriften häraf hade dock slutligen gjort, att mängden! börjat finna, att de gjort Danska folket,! mot hvilket demagogerne utfarit, mycken orätt, : och att detta folk i allt annat, utan politiska institutioner, kunde jerföra sig med Norrmännen. Mean varseblef den fara, som demokratien medförde, såväl för lavdets författning, som för kulturen; man indignerades öfver ett visst! partis fräckhet och samvetslöshet och erfor vämjelse vid de såkallade patrioternes pråleri och Norskhet. — Den nya tidningen Den Constitutionelle beskrifves hafva uppstått såsom en organ för dessa sednare åsigter, som snart omfattades af Norges bästa män, och som Hr Overskou kallar det Nya Norge. Detta blad framställes ock såsom den närmaste organen för Norges lagbundnaa frihet, i motsats till fräckhet! och tygellöshet; såsom upplysningens och kulturens organ i motsatis till råheten och okunnigheten, och slutligen såsom försvarare af de. Danska intressena. Derefter talar Herr Over-! skou om de Danskar, som ause hvarje förbindelse med ett konstitutiomelt land för giftblandad, och klagar, att den Constitutionelle blifvit förbjuden i Danmark. Härp svarar nu insändaren i Morgenbledet: Man är utomlands så fallen för att föreställa sig partier i Norge, som här antingen alldeles icke finnas, eller hvilkas anhängare bestå af en eller några få författare, ett det synes nödigt att beriktiga sådana felaktiga föreställningar. Om tvänne författare tillfälligtvis yttra sig i öfverensstämmelse med hvarandra om ena eller annan sak, så följer det dock icke deraf, att de utgöra ett politiskt parti. Att det regeringssystem, enligt hvilket Norge beherrskades af de HI i Darske, icke förnuftigtvis kan vara älskadt i det fria Norge, följer af sakens natur; men-derför blifver icke den Danska nationen utskäld eller baktalad i Norge. Det är väl sannut, att man har hittat på att kalla några personers ifver emot vissa missbruk i landet för antiDanskhet, och att upphöja dessa personer till ett parti; men det måste högligen betviflas, att eåget parti verkligen existerar i ett land, för det några personer ifrigare än andra önska några missbruk afskaffade, eller att en del af natiomen derföre är ett rof för fräckhet , tygellöshet, råhet, nedrighet o. s. v. Denna antiDanskhet består egentligen icke i annat, än Holbergs anti-Frawskhet i Jean de France. Sådama narraktigheier, som att intet skall vara godt nog, utan att det är från Köpenbamn, eller att man måste tala i den föga välklingande Danska dislekten, kan man väl skratta åt, utan att förnärma den Danska nationen, likasom der väl icke kan gå på dess ära, om man gör spe af en och annan Dansk Laps, som kommer hit i landet med fordringar på att snart sagdt förgudas, med en outhärdlig impertinens och förakt för allt det breda och råa Norska. Om oviljan mot Desnsken här i landet någon gån g uttalat sig med bitterhet och förreycket i allmänhet, så ligger orssken till största delen i Danska lycksökares odrägliga uppförande, som väckt för stor uppmärksamhet och förargelse, ait den skulle kunna dämpas genom andra hederliga och aktade Danskars bättre förhållande. Lika litet som det med fog kan sägas, att j här i landet finnes något anti-Danskt parti, för det icke alla kunna finna sig i att tillbakasätta det Norska för det Danska, att betrakta Danskarna såsom englar och anse allt Danskt för förträffligt, att ej säga gudomligt, lika litet och ännu mindre kan här i landet uppvisas något parti af rasande Pemagoger. Om man med demokratien i synnerhet förstår bönderna på våra Storthing, så kunna de minst af allt beskyllas för fiender till all kultur och af folkets