Aftonbladet – 2 december 1836, sida 1

RNA RR RR RT rr rn Rn aan meningen af det hela eller betagit uppsatsen något af den effekt, som derraed lärer varit påräknad. Något vidare skulle vi nu icke hafva att ytt? i detta ämne, om icke Dagligt Ailehanda hade tillagt ett postskriptum, som påkallar en liten erinran; icke för det Allehandas Red. instämrt i den åsigten, att ingen lega bör få ega rum, hvilket icke förundrar oss, då tankarne i detta ämne alltid varit delade, och många argumenter kunna anföras å båda sidor, utan egentligen för ett i Allehanda användt stäl för dess åsigt, nemligen att de, som försvara rättigheten att lega, derigenom skulle vältra en tyngd ifrån de förmögnare på den fattigare klassen ; att befrielsen fiån pligten att försvara fosterlandet derigenom skulle kunna? köpas? af dem, som förut njuta af samhällets fördelar, och att de missförhållanden, som äga rum mellan den fattige och rike, böra afhjelpas genom en amalgamation i de förhållanden, som afse fosterlandets gemensamma försvar. Att kunna köpa sig fri från rättigheten att försvara fosterlandet; att vilja vältra samhällets skyldigheter blott på den fattigare klassen! Rysligt, förfärligt! skall utan tvifvel en och annan utropa, hvilken gerna lyssnar till toma ljud och fraser. Vill. man deremot bloit det minsta se nårmare in i saken, så falla de stora orden gerast bort till ena dunst. Huru kan det kalas att vältra på en samhällsklass ifrån en annan mnågot, som till alla delar beror af frivillig öfverenskommelse å ömse sidor? Det låter väl vackert, att icke få köpa sig fri från fåderneslandets försvar: men huruvida något onus derigenom ålägges de fattigare klasserne till de förmögnes förmån, är ej svårt att bedöma, då lättheten för de sedvare tages i betraktande, att i alla fall på ett eller annat sätt befria sina söner från att stå i soldatledet , och det således otvifvelaktigt snarare länder de fattigare till förmån än till tunga, att några ermolumenter kunna tillfalla en eller anmnan af dem för åtagandet af denna skyldighet. Slutligen bör man noga ihågkomma, att våra refkxisaer till legorättigbetens försvar endast voro framkallade af Hr Hazelii projekt att beväringen skulle instickas ibland den stående armeen, således äfven bland värfvad trupp. Om Red. af Dagl, Alieh. närmare tänker på denna omständighet, så torde den sannolikt snart öfvergå till vår tanka. Jemföre!:sen med ett nationalgarde passar således alldeles icke till denna fråga, helst D. A. vid värmare kämnedorr om Hr Hazelii skrift torde finna, att syftningen af densamma just var att motarbeta försvarets organiserande på sådan fot, samt egentligen gick ut på, så vidt vi kunnat fatta den, att göra nationalbeyväringen till ett slags förstärkning af den stående truppen, icke till det hufvudsakliga elementet i försvarsstyrkan.