digt hans karakter och själskralter. Hans yttre utseende fick, i samma mohn han tillvexte, en utemorden tlig likhet med hans morbrors, Eugenes; och hans hjerta liknade dennes icke mindre. Hans mor förändrade icke i något bänseende reglorna för hans uppfostran. Kroppen stärktes af gymnastiska öfningar, och han erhöll den so:idaste undervisning. — Professor Lebas hade vården om hans klassiska studier vid gymnasium i Augsburg, hvars kurs han genomgick. Med de lefvande språken var han innan kort lika förtrolig. Drottning Hortense erhöll tillstånd att sätta sig. ned i Canton Thurgau i Schweitz, vid stranden af Bodensjön, oaktadt Beurbonernes och Hel. : Alliansens invämdningar och hete!ser, hvaraf dock Cantonen icke afskräcktes. Prinsen pas-; serade nu sina somrar på lustslottet Arenenberg, en förtjusande skapelse af hans mor, beläget på en kulle, som dominerar sjön. Han drog här: Parti af graneskapet med Constanz, för att med! serdeles nit lära sig de militäriska öfningarne vid ett Badiskt regemente, som låg i garnison! der i staden. Under samma tid följde han Gastards föreläsningar i fysiken och kemien. Något sednare bivistade han ett öfningsläger ij Thura i Canton Bern, der en mängd ungaj Sechweitziska officerare vid Genikorpserne och: artilleriet ofvede sig under öfverste Dufours anförande. Här manövererades det och ströftåg gjordes upp i sjelfva glaciererna, uti hvilket allt; prinsen deltog, bärande sin packning på ryggen, ätande den simpla seldatens provision, och med kompassen i handen. Artillerivetenskapen var i symnerhet i hans smak, lkasom i Kejsarens ) under dennes ungdom, och han använde derpå de allvarligaste studier. Det var här sem han erhöll nyheten om Ju-; lirevolutionen, den han emottog med största! enthusiasm. Hans kamrater skyndade att med honom fira folksuveränitetens uppståndelse och Franska felkets pånyttfödelse i Europa. Der: firades tillika em fest för hans återinträdande i; Frankrike under dessa trefärgade fanor, som erhållit så mycken glans genom Napoleon. Den unge prinsen, bedragen i sin väntan att: få återvända till fädernejorden och i sina drömmar om ära, vände nu alla sina förhoppningar åt den Italienska halfön, der Julirevolutionen äfven hade låtit känna sig genom en skakning; bland folket. TIalien trodde stunden för sitt o-! beroende kommen; det räknade på den Fransyska Regeringens bistånd, men ack! det gick j annorlunda. Napoleon passerade vintern 1830 i Rom medi sin mor. Den bornnnande sympathi, som Italiens patrioter visade för det Napoleouska blodet, uppväckte äfven påfliga Regeringens fruktan. Prinsens personliga frihet hotades, och han måste hastigt fly undan den Romerska polisens förföljelser. I Floreus semmanträffade han med sin bror hvilken länge hade egnat sig endast åt filosofiska studier. Smart utbrast uppresningen i Romagna, för E afkasta den Österrikiska inflytelsens ok i Italien. Insurgenternas ändamål var att åter göra Italien till en nation. Napoleons båda brorae. svarade utan tvekan på patrioternas kallelse. Oerfarenbeten och ett alltför diplomatiskt uppskof hos cheferna för den insurrektionella styrelsen omintetgjorde revolutionens krafter; det fordras för alla folkrörelser driftiga och verksamma karakterer; i kritiska ögonblick ligger försigtigheten just i åtgärdernas skyndsamhet. Prins Napoleon, endast lysspande till modets instinkt, väpnade i bast några beslutsamma mön, ech skyndade, försedd med en enda kanon, att bemak:iga sig Civita Castellzne. En så hög grad af oförskräckthet förfärade den improviserade krigsministern, och prinsen fick order att upphöra med attacken. Neds!aigen af denxa olyckliga motgång, och med känsita af den förlust han derigenom led, begaf han sig tillbaka till Boulogne, för att ordna för;svarsanstalterna. Han hade här en vacker till och med lysande affär, der båda prinsarre visade stor personlig tapperhet. Men Österrikiska styrkan var i ariågande: insurgenterne sökte en stödjepunkt i Forli ech visade ännvu godt mod under rop af: lefve friheten! lefve Bonaiq parterne! då den äldste på en gång anfölls af -:en dödlig sjukdem, och inom några timmar afl led i brodrens armar. Oaktadt sin otröstliga -! smärta, vek Napoleon Louis icke från stället, t utan efter flere bemödanden och på den insurI rektionella regering ensupprenpade befallningar.