Aftonbladet – 30 november 1836, sida 2

vestra delen al Forenta Staterna, och var redan ganska sträng. Officiella bladet kungör följande Kongl. Maj:ts resolution : Sedan genom Kongl. Cirkuläret den 11 Juni innevarande år blitvit tillåtet, att de å allmogens bränvinsbranningsredskap vanligen brukliga små rör eller pipor, hvilka till ett antal af 2:ne eller flere aro anbragte vid hattarne å bränvinspannor , må, när dessa i öfrigt äro af den beskaffenhet, att de böra till enkel bränvinsbränningsredskap hänföras, fortfarande begagnas å redan befintliga pannor, under vilkor att dessa pipors sammanräknade diametrer ej öfverstiga hvad i 13 af Kongl. Förordningen angående bränvinsbränningen den 19 Juni 1835 är stadgadt, samt att redskapen i öfrigt är med För! förskrifter öfverensstämmande; så har hos Kongl. Maj:t anmäld. blifvit, hurusom de i foljd häraf förfärdigade, med endast ett ångrör på hatten försedde, biranvinsbränningsredskap icke varit sä!jbara : i anseende hvartill och under förmenande, det pannor med ett rör icke voro för ändamålet tjenliga, så vida icke slang eller im-, kylare tillika derå anmbragtes , hvilket åter i förhållande till pannornes storlek af merendels endast 16, högst 20 kannors rymd 2nsetts medföra nog dryg kosinad, i unde:dånighet hemstäldt biilvit, huruvida icke Kongl. Maj:t skulle täckas i nåder tillåta, att bränvinspannor raed de flera rör, som å redan befintliga panzoor äro medgilna, fortfarande må få begagnas. Vid öfvervägande häraf har, med afseende å de upplysningar Landtbruksakademien i afgifvet underdånigt utlåtande härom meddelat, Kongl. Maj:t, under den 9 ingevarande månad för godt funnit i nåder förklara, att bränvinspannor med flera ångrör eller pipor af tillsammans högst åtta tums diameter må framgent förfärdigas och till salu hållas, för att i föreskrifven ordning vid bränvinstillverkning begegoas. Om hvilket beslut Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande blifvit medelst nådigt Cirkulärbref af nämnde deg ull egen och vederbörandes underdåniga elterrättelse förständigade. Få läsare torde fatta meningen af den kuriösa relationen i denna resolution. — Förhållandet är i korthet följande: Bränvinstörordningen af år 1835 besknfver enkelt bränvinstyg såsom bestående af bland ennat, hatt med ett fast ångrör. Förordningen upphäfver dock icke begagnandet af hatt med vanliga pipor, sådan den oftast förekommer å al mogens bränvinsredskap, tvertom, antar hon bruket af sådana redskap allmänt kändt, och meddelar föreskrift för sättet af sådana pipors försegling. Detta oaktadt påkom en viss Konungens befallningshafvande den fruktan, att de små hränvinspiporne voro förbudne, hvarföre han skyndade att derom hos Konungen göra förfrågan, med bifogad anhållan att allmogen, åtminstone inom vissa härader af hans län, för denna gång måtte i nåder tillåtas få behålla sina pipor. Men der var ingen måd att få, utan regeringen svarade, alt så mycket den än ogillade ständernas ständiga förändringar i bränvinsförfattningen, så kunde den dock icke låta allmogen behålla sina bränvinspipor. Skrifvelser af samma innehåll lära äfven bhfvit utfärdade till öfrige Konungens befallnivgshafvande. Kronmobetjeningen lärer dock insett det felaktiga i regeringens tydning af bränvinsförordningen, och icke, så vidt vi hafva oss bekant, begagnat de många sig erbjudande tillfällen, att låta allmogen umgalla reI geringens misstag. — Ailmogen lärer ej heller fjeskat att ställa sig regeringens beslut till efterrättelse. Äntligen ankom en Kgl. skrifvelse, som tillät allmogen i Kronobergs län att begagjna sina pipor till dåvarande och nästan alldeles förlidne bränningstermins slut. Den 11 Juni följde ett allmänt cirkulär, som, ehuru ej i vanliga ordalag, medgaf att författningen derutinnan var tydlig och klar, att de små bränvinspiporne tortlarande voro tillåtna, men som ulhka föreskref att deras sammanlagda diameter ej fick öfverstiga 8 tum. För kopparslagarne hade emellertid regeringens forsta skrifvelse öppnat glada utsigter till det kära besväret alt få ändra alla allmogens bränvinsredskap. I derna förhoppning torde kanske en och annan företagit sig, att tillverka redskap med ett ångrör. När kongl. cirkuläret af d. 11 Juni, 2 2 förlblarnada att radolbanman mad da cmå: nin