Aftonbladet – 30 november 1836, sida 1

Deau har yttrat Om DUOLOMM. nan sal cjac Magot skönare, ån öfverste Narvaez på en; bataljdag. San2s hop har tagit vägen till Asturien, beständigt förföljd af å4e konstitutiorelle. Emedlertid visa sig Carlisterne på flere ställen i Catalonien, der de fara fram med mord och brand. Klostret Mamez, som hade en besäuning af 300 man och något artilleri, har fallit i derss köänder. I Lorcha har Don Carlos blifvit proklamerad. Detta företag hämmades väl, men först sedan det kostat 13 mennisker lifvet. Några närmare detaljer härom meddelas icke. Cortes skola vara sirnade, att modifiera 1812 års konstitution efter mönstret af den Belgiska. Man kan emedlertid ännu icke mycket dömma om deras afsigter, så länge icke hältten af de 256 ledamöter, de skola utgöra, bunnit samlas. Deras arbeten under de sednare dagarna ha ej varit af någon betydlighet. Konselj presiderten har meddelat dem vpplysvinger om Spaniens förhållanden till Södra Amerika, hvilka hänvistes till en komite. Ett förslag har antagits, att finansministern skulle afgifva berättelse om regeringens utgifter under de sista miånaderne. Frankrike. Kamrarne äro sammunkallkde till den 27 December. Ministeren lärer icke ämna motsätta sig Dupins nya val! till kammarens President, oaktadt den verkligen betydliga spänningen mellan honom och Guizot. Carl X:s död gör naturligtvis en synnerlig sensation och väcker högst olika känslor, hos de olika partierna i Fravkrike. Får nan doma af den halfoffiurella Journal des DeEbats — och de halfofficielle veta vanligen mera af de hemliga hjertars tankarna, än de helofficielle —, så lära vederbörande väga emellan sina dynastiska intressen och sin djupa vördnad för slit krönt. Nämnde blad gör en bjertnupen ursäkt att man var nödsakad att afsätta Car!; men ändock är det fasligen stor skilvad mellan de känslor, som man har vid en enskild mans död, och dem, som uppstå vid en konungs. — Aud:a tidningar lägga dock allde!es ingen vigt vid händelsen; de påstå, att den icke har zågon betydelse, icke ens för det parti, som erkänner d:n äldre Bou:borska grevens rätt. Den lilla hop, som tror på Carl X. och icke vill lägga någon vigt på afsäge!sen i Ram) ouillet, skall ändock icke erkänna Angeuleme. Fanbourg de St. Germain anlägger imedlertid Isorg på icke mindre än 6 månader; och de leI gitimistiska bladen skandalisera sig svåra derötIver, att musik hörts i Tuillerierna efter dödsI posten. Se här huru Messager yttrar sig i anledning jaf ex-konungens död: ?Carl X:s död är ingen politisk händelse, icke ens för det perti, som ännu ögnar sin tilllgifvenhet och politiska tro åt den princip, hvars Irepresentant den äld:e Bourbouvska grenen är. I Detta dödsfall är bloit och bart ex nyhet, och jicke en gång i stånd att ösa den opraktiska stidsfrågan, öfver hvilken rojalisterna sipsemellan äro oense, nemligen på hvilket hufvud den inbill:de, ideala och chimäriska kungakrona. sitter, som utgör trösten för fallen siorbet och pretecI derters beständiga illusion. Den lilta rojalisuil-ka förssmling, för hvilken Carl 8 icke uppi hört att vara konung, och som förklarat alsägelserne på Rambouillet för krafilösa, skail fortfara i sin schism, och erkänna Hertigen af Angouleme för konung, om icke tilläfven:y:s en ry afsögelse af denne sednare böjer Hertigens af Bordeaux rättigheter öfver alia tvifvelsmål i legitimiI sternes ögon. Således saknar denna en 5 d. Kovungs bortgång till cch mea för den lilla kras af de, som iegitimite:ex räkvar, all poliisk heSå mycket mindre :örer då detta dödsfall i den allmänna politiken. — Men någonting at! lära I 3 8 i Sones dock i detia dödsfall, som sunpars icke I medför annan förändring, än att en gubbe mindre finnes till, som fordom var konung! Erankrike är så föga benöget för politiskt hat, och litar dessutom så tlläckligt på sin kraft ait I bålla ifrån sig tillämpningen at en öfvervunnen, ufsomrad princip, att set kan skänka den dör de en tår af medlidande, denne döde, som länge var dess beherskare, och som fann ta död i landsflykt, liksom han tillbregt en 5:0r del af sin lefnad i lendsflykt. Ten aftidre kar mist svårt plikta, för det han ej förstod sin jtud, och för det han ville sälla sin. förmenta oe sas FPAs VII. se