på alltsammans, de Norska Emibetsmännen bleivo suspenderade och satta under tilltal isfor en kommission, hvilken skickades upp till Boris, Ijmen efter de mest noggranna och vidlyfiga lundersökningar måste befria de tilltalade. M.n Ihar häraf icke svårt att fina orsaken till dea bittra ton, som vanligen röjts hos Norska tidningarna, när de talat om Svenska utrikes Staisministrarna. Det var, säger författaren under såd.na förhållanden, då behandlingen af RiksskuldsAdelsoch Bodöfrågorme, då ankomsten till Norrige af Svenska regemeuter och en Svensk flotti!lj, och då hotelser om utländska makters inblandning och krig, redan på förhand bade i högsta grad upprört allas sinnen — under sådana förhållanden var det som regeringen, likasom för att sätta kronen på verket, på en gång genem de tio propositionerne blottade sina afsigter och önskringar, samt framträdde med förslaget till en nästan obegränsad utvidgning af Konungamakten, omintetgörande 1814 års fördrag emellan Konung och folk 1 sina väsent!igaste bestämmelser. Kan då någon vidare förundra sig öfver att en opposition uppstod? Hos hvilket folk skulle ej ett slikt bandlingssätt, och dylika förslager ba framkallat, ucj, rent af framtvingat, en opposition? Schismen var gifven. Det är visadt huru den uppkom: genom hvilka åtgärder och hvilken politik :egeringen föranledt densamma; det återstår ait se huru misshälligheten på den nu lagda grunden vidare utbildades, och hvilket handlingssä:t, hvilken karakter oppositionen å sin sida ådagalade under försvaret för konstitutienen. Nu först var det, som de Norska angelägenheterna på samma gång började att bearbetas genom tryckpressen. — Författgrem anför i dewua afseende såsom något karakteristiskt, hvilken benämning det äfven i hög grad förtjänar, en såkaliad skriffelse från — Stockholm? uti Hamburger Xkorresspondenten i Aug. månad 1821, hvaraf vi här endast vilje citera början. Ret. hette ngmligen deri att Konungen af verge genom traktaten i Kiel erhöll all den makt öfver Norge, som egdes af Konungen i Danmark, till hvars rike Norge förut hö: de såsom provins. Svenske konungeus ädelmod beviljade dock Norrmännen en konstitution. — Skulle man ej tro, att vissa i en af hufvudstadens tiduingar i år, 1836, förekommande uttryck voro helt och bållet afskrifna ur detta bref. — Deri ta!ades för öfrigt nästan såsom i H. M. Konungens namn, och förekom bland annat, att konungen i de afvikelser från konstitutionen, som skett af tryckpressen och lagstiftande församlingen, endast funnit misstag u!lt rätta, men ej förbrytelser at! straffa (hvarvid deck Författaren i en not anmärker, alt dei den tiden icke var någon brist på twyckfrifrihetsaktioner i -Norge,) att i afscende på frågan om Adeln, konungens samvete var fredadt, när de i hela Furopa erkända grundsatser, när traktaters helgd icke längre af en lagstiftande färsamiing respekterades ; att H. M. skulle försiå att hindra alla planer, åsyftande att störa det allmänna lugnet, en hkväl icke, utom i högsta nödfall, betjena sig af andra medel, än den konstitutionen gifver vid handen med flere andra uttryck, hvilkas betydelse ingen då kucde begripa, exvär hvarken konstitution eller trakiater hade biivit öfverträdda af Storihinget, hvars handlingssit tvertom, såsom förut är visadt, varit i allt af-. seende lojalt.) Det enda uppreriska eller olegliga, som hade passerat i Norge, var år 1818, det s. k, Bondupproret, da en mängd bönder företugo sig att vandra ned till Christiania, men hvilket bade skett i ullkännagifven afsigt att förskaffa konungamakten större rättigheter. Om deita Bonduppror ytires i en not följande: Att deta försöka Ponduj pror gick ut på Konungamakiens u vidgning, omnämnes äfvr:n uti Prosten Wecrgelands i år utgifna skrift: Tilieg til Forsvar for de. Norske Folk. — En ännulefyande Svensk, hvilken, under kriget 1813 och 1814 anställd vid Kommissariatet, efter det lilla fälitåget i Norrige der qvarstadnade, men som vid den ifrågavarande tidpunkten hals öfver hufvud skyndade sig ull Sverige, säges vara i tillfälle att öfver detta Bonduppror meddela intressanta upplysningar. ) Utrymmet tillåter ej att meddela, men vi rekommendera hos Läsaren de reflexioner Förf. gör öfver detta bhrefs inrehåll och den