men säkert är, att korrt efter, eller vid fö jande Riksdag i Sverige i början af år 182. dåvarande Chefen för H. xi. Konungens Ho Riksmarskalken Grefye Essen uppträdde FI Riddarhuset med en motion och tillkännag en ärlig brist uti H. M. Konungens hofhål ning af omkring 100,000 Rdr bko; hvilke summa nära nog motsvarar den miaoskning som skulle uppstått i tillgångarna för Hoj hållningarne, i fall Storihinget antagit d Nådiga erbjudandet. Det vill således syna: som anledning vore att sluta, det anbudet mo tagits, ehura Författaren ej derom kan någ med visshet försäkra. Åtskilliga Representant bestridde imedlertid den uppgifna brister Hr Grefve Esser. viurade t. ex. Friheri Anckarsvärd, har val till Biksens Stävde iramställt, att de för Kongl. Maj:ts hofhåll ning anslagna 320,000 skulle befiunas otill räckliga, och att brister skulle utgöra em kring 100,000 Rdr bko. Men Hr Grefve her icke ådagalagt, att Konungen för denn uppgifoa brist vore uti något verkligt beho Poch en sådan framställning lärer också näp peligen kunna göras, då man genom beräk nandet af de 200,000 Rdr, hvilka till H. M årligen utgå ifrån Riksgälds-kontoret, me ullägg af räntan för Konung Carl d. XIII: och ett öfverskott af 105,000 Rdr. Öfver ste Bergman (Ambrosius) uppgjorde en änm fullständigsre koatraräkving med Riksmarskal ken och bevisade, att, när de af Friherre Anc karsvärd uppgiina tvenne poster räknades, ocl dertill äfven lades anslagen till möblers un derhåll på Kongl. s!o:tet och för Ko: g!. stalle så äger H. M. årligen af Staten 338,004 Rdr, utan aiträkna hvad ved och kol kosta hvilka Statsverket fyurucerer Kongl. sloitet, och hvilka den tiden upptagos till 23,000 Rdr Lägges dertill auslacet för slottets lysoch renhållning samt pclis. så uppgiek, med d 1523 beviljade 100,000 Rdr, totala ansltag för Civillistan till omkring 700 ,000 R:dr b:ko Ofverste Berzman tog tillika i beräknin 64,000 Sp:dr af Norrska Staten. Dessuton namnde äfven Öfversten anslaget för H. K. H Kronprinsen 170,000 (ytterligare 1829 ökad med 20,000 Rdr), och förmente, att när till lika alla Kongl. hofvets pensions-stater be räknades, icke något så fattigt och på nä ringar så blottadt rike kontribuerar så mycket som Sverige till sitt Konungahus.? — De berömde Mats Persson tyckte väl ock detsam ma, då han 1809, sedan Sverige efter Finlanc förlust hade blifvit så nedsatt och dess til gångar s3 inskränkta samt dess behof så öke de, i Konst. Utskottet hemställde, om land hädanefter mäktade hålla sig en Konung, oc om det ej borde nöja sig med en Hertig. 3