Aftonbladet – 28 november 1836, sida 2

all pryda kyrkan och torskalla den nya Snaller, ett exempel, som hans efterträdare troget cfterföljde. Kyrkans gyllene tid kan öfverhufvud räknas till år 1234, då en eldsvåda till en stor del förstörde den. Också borjar en ny period för henne, i anseende till långvariga stridigheter mellan Erkebiskoparne och Konungarne, hvilka naturligtvis för en tid skulle göra intrång i den ström af rikedomar, som tillflöt detta iempel. Erkebiskopen Jacob Erlandsson, bekant för sin oenighet med Konung Christoffer 1, sitt fängelse och sin landsflykt ville äfven blifva en ny grundläggare af Lunds domkyrka efter eldsvådan; men hade dervid den olyckan att helt och hållet vanställa henne gerom högkorets förlängning och de förnämsta I pelarnes undermirering. Ati för en tid de rikliga gåfvorna hafva något minskat sig synes derjaf att under Christoffer 1, Erik Glippings och Erik Menveds tid,r-är blott fråga om ett och (annat altares stiftande.. Men mot tidepunkten af Kalmareunionen började åter fiikostighetens Iström flöda i ymnigt mått. Man må förvånas (öfver de skatter, :som under Magni Smeks, Waldemars och Margarethas tid tillföllo kyrkan, men hvilka också stundom kudde behöfvas för de ofantliga reprationer, kyrken efter flera eldsivådor eeh andra skador måste undergå, atau att ; nämna den menniskomängd af högre och lägte ; funktionärer, som den Romerska hierarchiens anda fordrade till ceremonialgudstjenstens bestridande uti detta gigantiska tempel. En dystrare period ingick för Lunds domkyrka efter Kalmareunionen, hvilker i stället att efter stifterskans afsigt blifva ett föreningsband mellan j Nordens folkslag, blef ett Erisipple. Redan Er, kehiskop Peder Kruse tillfogade sin kyrka en j utmärkt förlust, då han lät bortföra och af sjöröfvare uppsnappa dess dyrbarheter, och om sjelfva domkyrkan uthärdade den belägring, hvarmed Konung Carl Knutsson botade densamma, så blef emedlertid det då för tiden herrliga Lund med sina många kyrkor och palatser (ett rof för en ryslig förstöring och hela Skåne grymt härjadt. Detta måste ofördelaktigt återverka på domkyrkans inkomster. Den fromma vidskepelsens gåfvor fortforo likväl att användas tiil själarnessor och kanikdömen, och huru skulle enfalden misströsta om sina synders förlåtelse vid en helgedom, som var försedd med :ett sådant öfverflöd afreliker, som det förf. uppräknar — af Frälsarens kläder, Johannes döpaIrens stupstock, Laurentii fett, Petri skägg, af kunskapens träd, de elfvatusen Jungfrurnas ben joch tusentals andra oberäknade. Den katholska hierarchiens sista amsträngning till förherrligande af Lunds domkyrka var utan tvif vel Erkebiskopen Birger Gunnarssons företag, då han, på Kezung Johans råd, återställde den helt och hållet förfallna Kraftskyrkan i ett vördnadsbjudande skick och der inrättade en högtidlig Gudstjenst, samt anställde en allmän reparation på sjelfva cathedralen, hvarvid von Diren skaffade sig, såsom byggmästare, en väl förtjent ryktbarhet. Med få men sakra drag tecknar förf. de hvälfningar, som åtföljde reformationens införande, med hänsyftving till Lunds Domkyrkas öden. Under de stridigheter, som åtföljde den nya religionsförändringen, fortsatte van Diären sitt bemödande för kyrkans förbättring ända mot den tidpunkt, då det siora slaget skedde och de andeliga godsen indrogos åt adelen och kronan. Prelaturer, Kanikdömen, Vicariater: allt försvann såsom genom en trollstaf och alla de bidrag, katolska fromheten lemnade till kyrkans försköning, upphörde en gång för alla. Om också Danska komungarnes rättskänsla lemnade åt kyrkan de åt henne ursprungligen anslagna godsen, så var det hon fiek behålla, ej mer än som mödtorfteligen behöfdes till dess vidmakihållande; i synnerhet då genom okloka kontrakter en stor del af inkomsterna försvunno. Derjemte undergingo, genom den brytning, som under reformationstiden inträffade, de sköna konsterna i de norra protestantiska länderna en period af förfall, åtminstone af jäsning, som hindrade de konstverk, hvarmed Lunds Domkyrka under sextonde seklet pryddes, ati uppnå någon högre fullkomlighet. Sådana voro det nya altare den fick 1577, utom det att platsen för dess uppställning tillräckligt vittnade att kathedralen nedsjunkit från en vördnadsbjudande samlingsort för Nordens religiösa ilgi imfärder. till en småstadskyrka. Högre värde hår deremödt den Pa AA vA: