Aftonbladet – 25 november 1836, sida 4

ting. Hvad han menat, kau icke serdeles rör Anmärkaren, men baad han gjort är, att gifva ordet gl aserz med glasmalm. en försyenskning af glaserz, som Riomsn bibehåller, och hvilken frihet han trott sig kunna våga opåtaldt af alla axdra än Anmärkaren. Anmärkaren säger det stå, alt Barcelonakalk icke ivnehåller den i Lydiska star så ofta förekommande lilla qvartsjord:n oeh att den afsätter på sin yta en grågul bark. I anledning hvaraf han frågar, byad som menas med lilla qvartsjorden, med birk på ett fossil o. a ov. Nu är emwellertid icke frågt om Barceiomakalk, utan om Nya Barcelonas kalksten, om hvilken det i oriinalet heter: Dieses Fossil enthällt jene im lydiehen Steine so käufiz vorkemmenden kleinen Qaarzerden nicbt, und zersetzt sich auf sein-r Obsrfläche in eine graugelbe Rinde. Öfversättaren har icke trett sig böra afgöra, huruvida med Lydiska stenar här menss de s. k. Lydius lapis eller prokbersten, utsn nöj! sig med att helt enkelt öfverflytts stället, sådant han fann det Må läsarer afgöra, om han decuti gjort orätt. Säkert gifves lizväl ingen mer än a märkaren, som ej förs:år, att ordet bark, begagnadt om en afsättning på ytan, är f-llkomligt rigt:gt, och då Huuashboldt användt det, torde det kunna få passera äfven för kritikern i Aftonbladets annoasspalt.: Orden: räfflade prismer aftitanmetall hafva åter stött anmärkaren, ech med lärd ironi försäkrar hav, att detta är ett af öfversättaren i mineralriket funnet fossil: Tyska originalet bar: geriefelte Prismen von Titanerz. Det vore artigt att veta, huru Anmärkaren skulle öfversatt detta ställe. Enahanda förhållande är med uppgiften, att Humboldt begagnade sig af en med lunta väpnad elektrometer, hvilket anm. äfven vill persiflera, såsom en af öfversättaren uppfunnen elektrometer. Att anm. icke förstått eller velst förstå förbåliamdet, är icke underligt; måhända förstod dock Hussbold: något bättre hvad han gjorde, och äfven för den profane läsaren torde saken icke vara alldeles oförklarlig, när han erfar, att det var midt i ett töcken, vid uppstigandet på en bög bergstopp, som den resande viile uudersöka atmosferens eleitricitet. Kanhända är det öfverflödigt att tillägga, det I originalet har: Mitten im Nebel versuchte Humboldt den mit einer Lunte bewaffaeten Elektrometer. Det säges, att sid. 160 och 176 står: Azurkoppar, hvilket anm. velat hafra gifvit med: kopI parlazur. Nu är händelsen, att på förra stället verkligen s år: azurkoppar (azurnem Kupfer) men på det audra: azarblå koppar, hvilket ord anm., om hen verkligen varit så djupsinnig, sem han vill gifva sig anseende af, bordt finna vara ett tryckfel och böra heta lazurblå koppar, äfven som han kanske gjurt väl att vänta, tills Zarbetet blivit färdigt, då tryckfelen kunnat blifva rättade. För öfrist v:ll anm. gerna lysa med en viss sakkunskap, ocs påstår att ordet: mussel-linigt bordt heta musselartadt, mångvinkliga utbytas mot skarpkantiga, knutar af fältspat mot körtlar, svafvelblanda dt mot svafvelbundet o0o s. yv. Alit detta är en affaire de gout hvarom man ej vill tvista med bonen, men som man öfverlemnar åt läsaren att afgöra, hurwvida han skulle vunnit serdeles mycket i upplysning och nöje, genom en sådan förändring. Bedrar sig öfversättaren icke, så skulle ban tro, att det kan vara h arje läsare likgiltigt, blott han iörstår, hvarom frågan är. Mångea skulle möjligtvis kunna bedraga sig oz ammärkarens motif, och tro det hafva varit ett pedantiskt nit, att hägna vetenskapens helgd, om hvilken han ej förstår, att den är något annat, än terminologien, emedan den är det enda, han vet af vetenskapen. — Sista delen af hans artikel visar likväl, hvad afsigt, som i sjelfea verket ledt honom. Der säger ban nemligen, att planen för det Historiska Läsebibliotheket blifvit förändrad, si att det nuzgtera bomsser att innehålla äfven biografier och historiska anekdoter, hvilka sednare ban säger något hvar veta, af huru föga intress: de i ailmänhet äro, och tycker att subkskribenterne nu mera ieke äro bundne af den förbindelse dd. iagått. Det var således icke mot den påstådda dåliga öfversättningen och den grofva okunnigheten, han dragit i härnad, utan emot Förlagsspekulationen. Nu är emedlertid fallet, att förläggaren icke äadrat plaren, emedan i första prospektus ti!l verket, som utgafs den 16 Augusi detta år, säges bestämdt, att det var ämnadt innehålla biografier och historiska anekdoter. Den en da afvikelse derifrån, förläggaren gjort, är, att häftena, i stället för 5 ark, nu mera innebålla endast 4, eller lika många som i Hr Hjertas, men det femte ersatt genom etl port-ätt, en karta eller en planch, hvilket, såsom hvar och en lärer inse, ökar utgifningskostnaden i stället att minska den. Att likväl densa förändiing icke misshagat publiken, vågar utgifvaren sluta af det smickrande förtroende, hvarmed arbetet under sin fortsättring blifvit omfattadt, en omständighet, som dock truligen är just den, hvilken ådragit detsamma anmärkarens misshag. L. ÖBERG. I Deleens Comp. Bokhand?l: Mazgia Naturalis,