Aftonbladet – 25 november 1836, sida 4

i 2 UIlvVdUStdåtHUC FORSS JUTIR SER ASIA UNMUCS MlL I nom 14 dagar emot gammalt kentrolleradt silfvei och en mellangift af 4 sk. lodet ett väl och modernt bearbetadt th-kök af Zethelius yägarde 20 lod; äfven köpas mot kontant å 1 Rdr 10 sk. per lodst. I N:o 4o af det Sjette Aftombladet har en person som kallar sig Hatare af dåliga öfrersättsingar, låtit isföra en mängd anmä kn isgar emot Ööfversättringen af de! i Historiskt — Läsebibliothek? förekommarde sammandraget af Humboldts resor ech forsksixgar, hvari ofversättaren biskylles för grof okunnighet. Hvar och en, med något litet saktiurskar som läser denna artikel, misstar sig icke om den anda, som irgifvit densamma, men då många läsare gifvas soma icke ega denna sakkunskar, och som följaktligen kunna missledas af den öfverlägsna tonen deri, att tro arketet vara förfuskadt ock hortsskämdt, måste öfversättaren bedja om undseende för det prof, hvarpå ban nödgas ställa läsarens tålamod, då han till pröfning och besvarsäde upptager de gjorda anmärkningarne Man får soma en iniedning nämna, att den Svenska öfversättnvingen är gjord efter Sporschils Tyska; att det ifrågavarande sammandraget ej är något vetenskapi:gi verk, i hvilket fall det hvarken komnter i fråga att intagas i Histeriskt Läsebibliothok, eller att a öfversättaren försvenskas, emedan han ej gör anspråk på att vara vetenskapsman: alt der exdast är ämnadt, att gifva raängden af läsare en öfversigi af den mångsidigt lärde resandens företag och forskningar, samt att öfver:ättaren af dessa — skäl trott sig icke böra affektera en vetenskaplig grund: lighet, som, i fall han egde den, likväl icke här vore på sitt s!älle, hvarföre ban åtnöjt sig, ati följa originalet, att återgifva dess mening, och att söka göra sig förstådd af läsaren, utan att hysa några skrvpler i anseende till den vetenskapliga nomenklaturen. — För Jäsare af allmän och vanlig bildning var den mindre: beböflig, och för den verkliga vetenskapsmauuen, i fall boken föll i hans händer, var bristen derpå af ingen betydenhet, när haus egen högre tunmskap förmådde ersätta den. Anmärkaren förun drar sig först öfver, att sc tex peraturex uppskattas efter grader och minuter; hvilket visar, det han ej känner, hvad man icke skulle förmoda, att någ .n med minsta anspråk på bildning kunde vara okunnig om, eller att graderna delas i minuter, sekuuder och terser. Han anmärker huru det står, att värmens maximum al drig öfvsrsteg 26 minuter på Celsii thermometer hviket han s-ger sig i början hafva trott vara et tryckfel, men hvilken tro han ändrat, då han funnit denna minutisdelning äfven på aadra ställen, och jemväl stött på uttrycket: aittio centesimalminuter, hvaraf ban slutar till en grof okunnighet hos öfversättaren. Nu är förhållardet ati öfversättaren just för en och anman mindre kunnig lisares vägledoing 1 arbetets början !;å mågra ställen nyttjat ordet grad. och min i stället för de brukliga tecken o.!.. som sedan begagnas, att stället der det talas om 26 min. lyder sålunda: Värmens max mum under resan öfversteg aldrig 26 min. på Celsii thermometer (79 grad. g min Fahr, cch 210 3! Reaumurs). hvarat hvar och en, som vill se det, finner, det ordet min. är ett tryckfel, som bör vara grad, enär en grad på Celsii thermowrter svarar mot 3 på Fahrenheits, att der fråga är om centesiwalmis., (pag. 136) lyder strofen sålunda: Den 1 Nov. visade hon, (magnetnålen) 45? 65. Den 7, dagen efter jardpäfeingen, förvinades han att endast finna henne förminskad till 43? 75 eller go centisimal-minuter hvaraf inhemtas, att på cna stället är fråga om ther mometern och på det andra om magnetnålen. Vidare säger Anm., att det skall stå att qvicksilfver-thermowmetera var 7,3 limier kortare vid Kumnakoa, än på kuten: I boken lyder stället sålunda: De resande blefvo förvånade att finna qvicksilfver-pelaren i thermometern knappt 7,3 linier kortare än på kusten. Läsaren lär ej behöfva några fler prof på anmärkarens ärlighet, för att kunna uppskatta denna, som sig bör. Några prof på hanz kunskapsrikhet, torde dock ännu beböfvas. Sä!unda försäkrar han, att i pag. 143 förekomma Gröna Uddens öar citerade, och tycker, det öfversättaren bordt vet2, att de i alla Svenska läroböcker kallas CapVerdsöarne, Nu är förhållandet, att nämnde öar icke äro citerade, att det helt enkelt står: Vester om gröna Uddens öar; att Cap Verd betyder på Svenska ingenting mer och ingenmting mindre, än en grön udde, och att 1 flera läroböcker, hvaribland serskildt på kartan öfver Afrika i Åkerlands atlas står: Cap Verd eller Gröna Udden. Öfversättaren har återgifvit det Tyska ordet: Steinölqwellen med stenoljiekällor, — Detta hade anmärkaren velat hafva sålunda: källor hvilka innehålla petroleum eller be rgolja Må läsaren sjelf afgöra, med hvad han varit bäst belåten, antingen med sex ord eller med ett enda som uttrycker samma sak, Anmärkarea säger att öfversättareu upptäckt en för geologer ob ckant ny källeart, kallad kneiz hvilket ban tror bordt vara gneis. Rinman, som deck bör ega något liford, skrifver i sitt Bergverkslexikon; gneis, gen eis eiler kneis, hvaraf man finner att dessa ord äro liktydiga, att ordet kneis likväl är allmännare, kan inhemtas deraf, att t. ex. i det i Jönköping år 1815 utgifna Tyska och Svenska handlexicon öfversättes ordet gneis (äfven gnenfs,) med kneis, att Weste i