Aftonbladet – 25 november 1836, sida 2

Januari i min feånvaro förehades : att med mi anställa ett förhör, samt dervid förklara mig hafva handlat vanhederligt: att genom votering deeretera mig hafva vanhedrat den uniform jäg bär: och slutligen, att genom utsedd deputation hos Fir. General-Adjutanten för flottan, chefen i Stor-Amirals-Embetets 1:sta afdelning, i dess egenskap, såsom de sjelfve inför Krigsrätten yttrat, af min närmaste chef, rapportera att jag lofvat taga afeked: är då icke detta positiva handlingar och kunna de någonsin anses hafva varit af negatif natur , eller inträffat, utan att någon effekt deraf var påräknad? Och månne icke i dessa handlingar, om försöket eljest lyckats, legat ett större tvång, än t. ex. i en hotelse med vapen, der segern åtminstone icke afgöres under fara blott å en sida. Detta planmässiga anfall att supprimera min existence både såsom officer och hederlig karl, förekom åtminstone mig, så snart jag erfor vederparternes sätt att gå till väga, såsom det våldsammaste medel, man för sina afsigter kunnat upptänka; hvilket dock , efter vederparteraes egen åsigt, bör skydda dem för allt obehag och af domaremagten vinna autorisation. Hvarthän ett prejudikat i detta fall skall leda, är latt begnupligt. Den förmildrande tydning, svaranderne deremot nu sökt gifva åt det af dem begagnade epitetet vanhederligt, kommer i sanning nog sent, och synes stå i allt för mycken opposition mot den tydning, som innefattades uti deras första till Höglofi. Kongl. Krigshofrätten lemnade förklaring, äfven om öfversättningen annars vore antaglig. Emedlertid torde detta än genomskinligare visa den sannskyldiga afsigten med hela tillställningen. Svaranderne påstå nu neml. , att de aldrig menat annat, än att mitt handlingssätt i affären emellan Konsul Bergemann och mig varit vårdslöst, lättsinnigt, oeftertanksamt eller något dylikt. Hvarföre skulle det då stämplas såsom wanhederligt? Månne för att skymfa och förolämpa samt derigenom nödga mig, såsom man hoppades, lemna min plats vid flottan? Ty att mao med dessa tillställning2r hade anuat ändarsål, än tillfredsställande af sin nyfikenhet om verkliga förhållandet med affären, inses lätteligen af den motvilja som mötte, så snart jag ville göra några framställningar derom. Oskyldighetens larf blir på detta sätt helt och hållet afryckt. Uppsåtet, förolämpningen mot bättre vetande stå nu alldeles blettade inför domaren och allmänheten. I hvilken mån svaranderne, biträdde af den fintliga tournure, som i den till Höglofl. Kongl. Krigshofrätten senast inlemnade förklaring, är af skicklig hand gifven åt deras handlingssätt , kunna lyckas uti sina förtydningsförsök och att i allmänhet tillkämpa sig ett mildare omdöme, tillhör icke mig bedömma. Emedlertid lärer det tribunal, som, fredadt från alla passioner och partiella interessen , häruti skall fälla en oväldig dom, icke låta den genom afhörda vittnen, de der sökt afböja, men ej befordra , svarandernes åtalade förbrytelse, vundna bevisning bortdunsta till intet, genom en klangfall, men endast för den flygtige läsaren, ej för den tänkande granskaren förviilade framställning, full af sophismer, hvilka, vid pröfningen genomskådade, qvarlemna sanningen och rätta förhållandet i deras fulla dag. Detta är i korthet hvad jag trott mig böra erinra mot den delen af mina vederparters förklaring, sem egen:ligen omfattar den moraliska sidan af frågan och åt hvilken Svaranderne egnat serdeles uppmärksamhet. Hvad åter beträffar den egentligen juridiska delen , så har jag icke yrkat eller bemödat mig visa tillämpligheten af något criminelt ansvar å mine vapenkamrater, utan öfverlåtit omsorgen derom åt vederbörande åklagare. Jag har bebegärt detta åtal, såsom den enda återstående utvägen att afslå försöket att kränka min heder, och så långt i min förmåga står, till eget värn motsälta mig dylika tilltag, hvilka, då de otillvörligt ikläda sig det hänförande namnet miliair-esprit , lätteligen förleda till obetänksamna handlingar, för hvilka kanske mången redan olifvit ett tyst offer. Någon hämdlust ligger icce i min karakter, hvilket hela marchen af dena rättegång, som å min sida endast åsyftar jelfförsvar, tillräckligt bevisar. Jag anser såleles öfverflödigt, äfven om jag egde tillfälle att i letta fall inhemta erfarne Juriconsulters råd, värmare yttra mig öfver Svarandernes nu först, ill undgående af ansvar, påhittade jäfsanmärk