Aftonbladet – 25 november 1836, sida 1

rr RR nn tr jej kunde gifva ministeren skulden för annat, än för de befallningar hon utfärdat, icke för sättet, Ihuru generalerne verkställde dem. Alla påtagliga fel hos det högre befälet hade blifvit beifrade genom de felaktigas ställande under tilltal. Han (Camba), hade funnit krigs departementet i oordning, men gjort allt hvad han förmått att afbjelpa dem, Omsider slutades likväl debatten genom ett ganska haltrikt tal af Hr Arguelles, som visade huru onyttiga alla dylika diskussioner voro, och huru föga något resultat lät vänja sig af dem. Herr Argumosa gjorde nu den motion: att församlingen berde förklara, det general Redil ej förtjente landets förtroende. Nämde motion upplästes genast första gången. I ordningen var nu kommissionens berättelse rörande medlen till det borgerliga krigets slutande, och hvars hufvudinnehåll var följande: Regeringen förbehåller sig rättigheten att ur nationalmilisens leder utesluta alla dem, som ej förtjena törtroende, och att i stället dermed införlifva alla bepröfvade borgare. Corpsens indel ning i bataljomer bör vara verkställd inom en månad. Under tiden skall en special-kommission föreslå en ny organisering deraf. Vidare skall en strafflag utfärdas emot fäderneslandets fiender, hvarigenom alla de fällas ull dödssraff, som konspirerat eller gjort dessa fiender bistånd. I hvarje provins upprättas en domstol, som summariskt afgör dylika rättegångar, hvilka ej få räcka langre än 14 dagar. Demsluten kunna ej öfverklagas. Provinsernas guvernörer berättigas, att uppbåda manskap och anslå medel för dess underhåll, hvilket åligger provincial-juntorna. — I anseende till omständigheternas tvång, begärde Kommissionens Sekreterare, att första punkten, rörande milisens organisatiop, måtte genast företagas till öfverläggning, hvilket äfven skedde, och Kommissionens forslag bifölls med stark majoritet. I sessionen dea 5 utnämndes Kommiteen till författningens granskande, hvartill utsågos Hrr Arguelles, Ferrer, Antonio Gonzales, Olozaga och Sancho. I sistnämnde session väckte Hr Palo den motion, att alla de, som under fribetskriget köpt nationalgods, skulle å.ergifva dem. — Ledamöternas antal är för närvarande 118. Icke osannolikt berättas, att Rodil, i anledning af de häftiga utfall emot honom inom Cortes, sjelf begärt sitt afsked, må hända äfven dertill tvungen af sina egna trupper, hvilkas förbittring gått så långt, att han icke mer bland dem var säker för sitt lif. Alldeles obegripligt synes det emedlertid, hvarföre han icke angripit Gomez, hvars nederlag han så ofta på förhand förkunnat. Denne hade ifrån Truxillo, der han plundrat och brandskattat, lika som på andra ställen, dragit sig, icke öfver Tajo, såsom man påstått, utan nordvest derifrån till Cazar de Caceres, då Rodil, i stället att marchera mot honom; gått på sidan rakt öster ut, till Sariacejo ungefär 15 Spanska mil derifrån. — Skälet rorde väl vara, att han vill betäcka Madrid; men på detta sätt lemnar han Gomez full frihet att draga sig lings Portugisiska gränsen, upp åt Leon, och förena sig med de öfriga Carlistiska banden i Norra provinserna, dit han anländer belastad med byte från hela södra Spanien, som han utan motstånd genomtågat. En annan berättelse säger, det Rodil vägrat efterkomma regeringens befallning, att återvända till Madrid och lemna befälet ti!l Narvaez. Detta synes emellertid lika litet tillförlitligt, som uppgiften, det regeringen skulle umgås med planer att flyita residenset till Cadix, och der stalla sig under Fransyskt beskydd, för att så!unda icke behöfva frukta hvarken Carlister eller exalterade liberale. Cantaviejas eröfrimg bekräftas. De deri befriade Christinske fångarne, skola ha varit 401 a 50 oflicerare och 8 till 900 soldater, hvilka träffades i det beklagligaste tillstånd nästan nakna och försmägtandea i hunger. Om Gomez forfarande i Almaden, berättar Alca!den derstädes, att han helt och hållet ut-! plundrat staden, antändt flera hus, och ickel lemnat innevånarna qvar ens kläderne på kroppen, aller en bit mat, att stilla sin hunger med. Grufvorna har han fyllt med vatten. Man torde sammanhålla denna officiella uppgift med de törsäkringar, som vi sett från andra håll göras, att det varit hans moderation, förstånd och go da disciplin, som afbojt de oordningar, hvartill folkets förbittring eljest hunnat föranleda. Staden Bilbao! är nu verkligen fri från den