Aftonbladet – 25 november 1836, sida 1

hbloch kl. 5 satt priosen åter i sin postchaise IMan förmodade, att han först skulle föras til Vitry, för atttaga afsked af sin mor, som vista; -Ider, och sedan transporteras till Havre elle Calais, troligtvis för att öfverföras till Amerika. Befallningen om hans hemtning från Strassburg skulle hafva blifvit affärdad genom telegrafen a genast efter ett samtal, som Mad. Salvage utsänd af Ludvigs mor och anhörige) haft med Mol. Franska blad göra bittra anmärkningar öfver honom, för det han öfvergifvit sina medbrottsliga och kamrater och lemnat dem åt en säker död. Det torde dock vara svårt att inse, huru han möjligen skulle hafva kunnat rädda dem genom att qvarblifva; och dessutom berättas, att han icke velat låta afföra sig. Angående f. d. Drottning Hortenses vistande li Frankrike förmäles åtskilligt; somlige lsäga t. lex. att hon kommit till Paris, andra att hon redan afrest. En tidning berättar, af d. 11 Nov., Jatt hon stadnat på Vitry, ett gods tillhörigt HerItiginnan af Ragusa. Derifrån skall hon hafva skrifvit till Mol och begärt en audience hos honom. Mad. Salvage skickades med brefvet. TDenna vände sig till polisprefekten, Delessert, loch blef af horom förd till Mol, som förklarade, att Josefinas dotter hade ingenting att frukta för sin son, utarm allt skulle lyckligen och Iskonligt slutas; och annars skulle han (Mol) icke en dag längre hafva stadnat i kabinettet. Emellertid skall man vara förlägen, huru man låter skall skaffa Hortense öfver gränsen, då hon Ikomnät in i landet utan pass. F. d. DrottIningenaf Neapel (Murats enka) får väl, som man vet, bo i Paris, men skall gräseligen plågas Iaf polisspioner, hvilka stundligen inställa sig, förklädda och utgifvande sig för hennes geI måls fordna krigskamrater, så att hon, för att få vara i fred for dem, måst nästan efbryta allt umgärge och icke emottaga besök Om Vendomeska upptåget har man änditligen, efter lång tystnad, fått i tidningarna se något, ehuru obetydligt. Enligt ett bref skulle 20 hussarer hafva sammansvurit sig att d. 30 Oct. om natten mörda alla underofficerare ; men en trumpetare, som var med i komplotten, hade fått samvetsknip och gjort tillställningen om intet. De sammansvurne, som sågo sin plan omintetgjord, begynte med upproriska rop, hvarpå några pistolskott lossades. En qvartermästare dödades, och en annan underefficer fick ett sabelhugg i ansigtet. Några af våldsverkarne hade kastat sig i strömmen ech undkommit. Imedlertid förmodar man, att det blott varit en fint att utsprida ryktet om anslaget mot underofficerarne, för att göra dem så mycket loyalare. I Paris har man med förundran sett Allgem. Zeitungs uppgift, att Konungen af Neapel friat till Erke-hertig Carls dotter och fått ja, alli denstund ännu dem 10 Nov. ett ministerielt franskt blad försäkrade, att bemälte Konung dagligen väntades komma med ett högtidligt I frieri till en af Ludvig Filips döttrar. Oppoisitionsbladen gyckla mycket med Hertigen af I Orleans, som rest för att fria, men mis:lyckats. Den 84-årige ryske Grefve Romanow, som :fordom spelade en lysande role i Catharina II:s hof, har infunnit sig i Paris, der han ej varit sedan år 1783, då han hörde till Marie An)toineltes inatimare krets. Å Spanien. Äfven med denna post meddelas ur ett Syd Fransyskt blad den underrättelse, att Drotining Christina blifvit af Cortes enhälligt vald till Belgentinsa, samt att Rodil blifvit afsatt (från sitt befäl eller sin ministerpost nämnes icke) och General Narvacz utnämnd till hans efterträdare. De Parisiske tidningarne omtala likväl ännu icke dessa båda händelser såsom verkligen passerade, och uppgifternas tillförlitlighet torde sålunda ännu kunna dragas i tvifvelsmål. flvad som emedlertid icke får betviflas, är, att Rodils förfarande väckt den största förtrytelse hos Cortes, och att ministarne nödgats gifva hans sak förlorad, hvilket inhämtas af följande oöfversigt af debatterna hos Cortes: I sessionen den 2 fortsattes diskussionen om frågam rörande ministrarnes redogörelse för generalernes förfarande. Härvid blefvo oppositionens anfall småningom så skarpa, att ministörens ställning började synas ganska betänklig. Konseljens president, Hr QCalarava, förklarade likväl slutligen, ztt han ännu icke ansåg de förebråelser, som gjordes honom, tillräckliga att tvinga honom till sitt embetes nedläggande, uoo ÅR FM . Jas. FAT ARP och oo Ta rd SAR ee 1 m . ww nh PF or om