Aftonbladet – 21 november 1836, sida 2

Sedan vi nu genomgått sjelfra historiken om illkomsten för det Norska statsskicket, sådant let är, skole vii en följande artikel gifva n närmare expos af det som föranledt den nuvarande spänningen emellan de Norska Statsmakterna, Författaren har icke kunnat — och endast historien kan en gång — upplysa, huuvida några serskilda skäl föranledde Svenska Konungamakten att göra alla de koncessioaer, som då skedde, och hvilka man sedermera, stt döma af hvad som gjorts och skrifvits i en innan ande tyckes ångra; men öfver hvad som sjorts och skrifvits, och som bragt sakerna i deas närvarande skick, sprider arbetet deremot en applysande dager. nar och öfriga 1 texten uppräknade besvärspunker väckte missnöje hos många i Sverge, men det var ingalunda för saken i sig sjelf, som anspråken väckte detta missnöje. Den som skrifver detta, bekänner öppet och ärligt att äfven han sjelf, ehuru för langre tid sedan, hörde till de missnöjdas antal och delade rmängdens känsla. Men hvarföre gjorde på honom Norrmännens fordringar detta obehagliga intryck? Jo, derföre att han då icke kände förhållanderna; att han då icke hade gjort sig mödan att noggrannt undersöka Föreningsfördragen, eller Norrska Grundlagen och Riksakten : att han hyste en oriktig föreställning om Föreningens beskaffenhet: att han icke hade gjort sig reda för att söndring emellan Staterna och Folken utgör lifsprineipen uti dem såkallade Föreningen: att han följaktligen blindt antog att Norrmännens anspråk icke voro grundade uti och stödda på Unicns-fördragen, utan att de tvertom voro snörrätt stridande mot Föreningen; samt ändtligen derföre att han, af allt detta, dreg den slutföljd, att wväckandet af dessa anspråk bevisade en oförtjent ovilja mot Sverige och Föreningen samt en hemlig önskan att göra föreningsbandet ännu svagare, om icke att helt och hållet upplösa det; — en misstanka, hvilken man också hade nitiskt sökt att bibringa författaren, likasom så många andra. Detta, men ingalunda saken i sig sjelf, var anledningen till hans missnöje; och hvad han nu erkännt om sig sjelf, har ock varit händelsen med mängder: ty denna kände icke bättre än författaren Norrska Grundlagen och Riksakten, hyste icke riktigare begrepp om Föreningen, förleddes äfvenså af ået förvillande ordet, Förening, att tro Föreningen vara något annat än blott en Förening under en Konung, samt bedömde derföre likaledes Norrmännens anspråk såsom fördragstridiga och endast utmärkande hat mot Sverige och ett hemligt striifvande att helt och hållet åtskilja Rikena och slita Föreningen. Och gives ännu någon, som fortfarande hyser detta missnöje, så är det högst sannolikt i följd af samma förvillelse och alldeles ieke för saken och anspråhen i sig sjelfva. Vi hafve af ett par sednare förklaringar i Dagl. Allehanda med tillfredsstäilelse funnit, alt orsaken till dess yttranden argående Norrmännen varit alldeles densamma som författaren här anför i noten, och att Alleh:s Redaktion af denna boks läsnieg kommit ull en förändrad öfvertygelse. Vi hysa således d et hopp, att några framtida tvistigheter i detta ämne reellan oss och bemälte tidning icke torde förekomma —XR ÅA NU DE NINCAD MT KAOS EDO AT