Sverge nödvändiga förändringar. Dessa iörandringar uti den af H. M. Konungen af Sverge genom konventionen i Moss den 14 Aug. ! detta år erkända konstitution, skola med detj möjligaste första blifva öfvervägde och beslitade af Storthinget, och så smart detta skett skall Storthinget högtidligen utvälja och erkänna Sverges Konung, H. M. Konung Carl XIII såsom Norges konstitutionelle konung; hvilket jag efter Storthingets beslut, och med: hänseende till Hans Svenska Maj:ts kommissar riers ytirande vid deras närvare i Storthinget ?den 13 i denna månad, härigenom har den äPran att meddela.? — — — Af dessa hasdlingar synes nu icke blott, att Norska Storthinget blifvit erkändt såsom en authoritet, hvars röst och beslut utgjorde en hufvudsak vid den blifvande föreningen, och med hvilken Konungen ville underhandla; ait Konungen skulle föreslå de förändringar som bordegöras, hvilket uttryck innebär, att Storthin-. get erkändes ega rätt att antingen antaga eller ändra, måhända äfven förkasta det föreslagna; att den Eidswoldska konstitutionen utan någon: förändring antogs såsom enda grundvalen och: vilkoret för regeringssättet Awad JINorges inre angelägenheter beträffade, emedan Konungen: förbana sig att ej ens föreslå andra förändringar deri, äm dem, som voro nödiga för föreningen med Sverge och hvilka ieke rörde Norges inre förvaltning eller den offentliga maktens organisation; att enligt de obestridt emottagne termerna i Storthingspresidentens underrättelse , Storthinget hade fattat ett beslut, att Nerge skulle förenas med Sverge med Dbibehål-lande af dess grundlag med nyssaämnda förändringar, hvilka skulle blifva — beslutade af Stortbhinget samt att först så snart detta skett, Storthinget skulle högtidligen utvälja Konungen af Sverge till Norges Konung. Det är äfven anmärkningsvärdt, oeh ett kerakteristiskt bevis på beskaffenheten af den juridiska rätt, sem lades till grnnd för Föreningen, att då i den första deklarationen från Fredriksstad, innan wunderhandlingarna ännu blifvit öppnade, Konungen och Krosprinsen tituleras H. M. Koausgen af Sverge och Norge — H. K. H. Kronprinsen af Sverge och Norge ; så finnes deremot, hvilket författaren till ifrågavarande skrift äfven anmärkt, endast titeln: Konungen af Sverge begagnad både uti konventionen i Moss och i Storthings-Presidentens bref, hvilket, i förening med perioden om det högtidliga utväljandet till Konung i Norge, utgör ett bindande bevis att Konungen, i och med detsamma underhandlingarna öppnades, hade medgifvit nuiliteten af de anspråk som freden i Kiel hade lemnat honom, samt erkänt, att Han först erhöll en rätt till Norska kronan genom Norska folket eller dess representanters fria val och beslut. Vi, som älska och hylla den grundsatsen, att all makt de jure utgår från folket, hafve redan flere gånger förklarat, att vi anse, det dåvarande Krenprinsen ech Konung Carl XII följde en ädel vacker och klok politik, då de, såsom ena kontrahenten i! de här ofvan citerade handlingar, gåfvo en så oinskränkt hyllning åt folkesuveränitetens grundsats. Deita kommer alltid att stadna såsom ett vigtigt och outplånligt prejudikat i historien, hvilket måste blifva af den största fördel icke blott för det Norska folket utan äfven det Svenska att kunna stödja sig vid, i händelse det framdeles uti tidernas tider skulle falla någon in att försöka göra motsatta grundsatser gällande. I och med detsamma torde också en tillräcklig förklaring xara gifven, hvarföre vi ansett af så stor vigt att uppträda emot de satser om skänker och ädelmodet och den juridiska rätten på grund af freden i Kiel, hvilka utgjorde themat i Dagligt Allehandas artiklar om Norge, och hvilka vi ansågo så mycket vådligare, som det i nämnde blad gjordes nästan till en ambitions.ak för nationalkänslan såsom Svensk, att i denna tvist taga parti emot Norrmännen, oaktadt icke en enda punkt i hela striden, hvarken denom Norrmånnens förbindelser till tack samhet? eller om konstitutionskommitdens betänkande, hade det minsta att skaffa med de Svenska och Norska nationernas förhållande till hvarandra. ) ) Skriften: Om etå nytt föreningsfördrag