Aftonbladet – 18 november 1836, sida 1

oaktadt kunna Vi icke utan djup bedrolvels och bekymmer tänka på, att dessa våra förkla 5 lringar, äfvensom de, hvilka föregått dem vic åtskilliga tillfällen, ännu icke burit någon frukt rJalt bristerna i våra polhtiska institutioner ick ablifvit afhulpna; att provincial-legislaturen fort. far att paralyseras i sina förrättningar genom ag Idet skydd, som förunnas legislativa rådet; at ch hittills hvarken några väsendtliga reformer blifvit införda i kolonialförvaltningen , eller någrs m missbruk afhulpma; att de exekutiva och lagskipande autoriteterna alltjemnt fortfara i sin karakter af faktiös sammansättning emot koleniens er I frihet och egendom; det måste slutligen smärta oss, ?Jatt se huruledes provincial-styrelsen, utan tvifTvel i enlighet med speciell befallning af den regering, som tillsatt henne, äfven sedan slutet af förra sessionen gripit till det medlet, att disponera öfver provinseus penningemedel, utan sami;tycke af detta hus. Då således landets tillstånd fortfar att vara detsamma, så anse vi för en bjudande pligt, att oförändradt stå fast vid innehållet af vår adress den 26 Februari detta år, äfvensom vid våra föregående deklarationer, såsom vi härmed förklara oss vilja vid dem stå fast. Hvad nu Eders Exellences, uader dessa omständigheter förnyade, begäran om penninIgeanvslag beträffir, så hafva vi, med fästadt af seende på den helsosamma grundsatsen, att af: skaffandet af missbruk och afhjelpaadet af besvär måste föregå en sådan bevillning, stannat i den åsigt, att ingenting kunde rättfärdiga en förändring i det beslut, vi under förra sessionen härutinnar fattade. Eders Exellence lärer 4 erinra sig, att vårt beslut att erhålla rättvisa, igenom de medel, som erfarenheten och författningens anda anvisade såsom de säkrast bepröfvade, redan fattades vid en föregående period, och att det endast var för att gifva Eders Exellence ett bevis af vårt förtroende, som vi temporärt frångingo vårt beslut, och beviljade I badgeten på 6 månsder. Vi försäkra E. Ex., fjäfvensom Hans Majt:ts regering, att denna handling, hvilken vi anse såsom ett bevis på vår liberalitet, icke föranleddes af någon lägre bevekelsegrund, eller af någon orättvis eller origtig tydning af H. Maj:ts ministrars afsigter. Slutet af vår ofvan åberopade adress innehåller en utveckling af våra motiver, och de svårigheter, som det icke stått i vår makt att undanrödja; samma omständigheter, äfvensom afseendet på den ofvan antydda helsosamma grundsatsen, göra det till en pligt för oss, att under närvarande förhållanden inställa våra öfverläggningar, till dess HH. Maj:ts regering genom sina handlingar, 1 synnerhet derigenem att den reformerar lagstiftande maktens andra gren på ett sätt, som är enligt med folkets önskningar och behof, börjat rättvisans och reformens stora verk, och ingifvit det förtroende, som ensamt kan lofva framgång c åt dess förehafvanden. Bland händelserne vid lj slutet af förra sessionen måste vi i synnerhet fästa uppmärksamheten på en, som vi tro att h Hans Moj:ts regering icke lagt nog vigt vid, nemligen, att det icke var detta Hus, utan legislativa rådet, som beröfvade provincialstyrelsen de ressourcer, som skulle hafva stått till densam. mss disposition, och att det var legislaiiva råli det, som ställde sig emellan kronan och folket i en angelägenhet, som väsendtligen hörer till representanternes för det sednare kompetens, och således varit skulden att folkets frivilliga gåfvor icke kunde hinna fram till thronen. Slutligen kunne vi icke undgå, att ännu en gång uttala vår öfvertygelse om uppriktigheten af E. Excellences afsigter, och vi smickra oss med i den föreställningen, att under andra omständigheter, och försedd med oinskränkt makt, E. ) Excellence redan skulle hafva försökt åstadkomma den af oss väntade förändring. Hade en S sådan förändring egt rum, så stulle det goda i förstånd, som oaktadt svårigheterna af vår omsesidiga ställning hittills egt rum emellan detta Hus och E. Ex., lemnat oss anledning hoppas de lyckligaste resultater af E. Exeellences önskan, latt kefordra detta lands välfärd. em nm ww Du AM Av -mam LV f L 1 S ( I Generalguvernörens svar på denna adress blef jett budskap till kolenialförsamlingen , hvarigenom densamma prorogerades. — Detta budskap i är affattadt i ea ganska moderat ton, beklagar ) latt ändamålet med sessionen, att skaffa provinsen åtminstone ett ögonblicks lugn, icke kunde Juppnrås, och fäster uppmärksamheten på de ollägenaheter, som kunde uppstå deraf, att en hop Å TI Ilos fe LL: I JA lhuaueft As? all T