Aftonbladet – 17 november 1836, sida 2

LITTERATUR. Berättelse ur Allmänna Historien och Geografien för Fruntimmer, af Nösselt. Andra Delen. Stockholm, Heggström 1836. Då vi i denna tidning redan för Svenska allmänheten haft tillfälle framställa vårt omdöme öfver detta verks första del, är det nu med nöje vi kunna göra redo för dess fortsättning. Denna andra del går till folkvandringen och Jlemnar således gamla Historien fullständigt. — Författaren visar här, som förut, en lycklig talang att ur Historiens vidsträckta område välja interessanta och till känslan och fantasien talande partier bland denna tidrymds rikhaltiga häfder. Tidehvarfvet mellan Alexander och Romerska rikets undergång har dock ett vida större omfång än den föregående äldsta perioden. I Historiens början blifver det blott först frågan om de äldsta fragmentariska underrältelserna angående folkslagens ursprung, och för den egentliga historiska behandlingen framställa sig sedan hufvudsakligen blott Perser och Greker. Kontrasten mellan en despotiskt styrd universslstat och eit fritt samhälle; frihetens kamp och seger och det fria folkets inre stridigheter, samt en sednare tids moraliska försämring och undergång, gifva författaren en lätt tillgång till ett lagom förråd på materialier, Hvaraf han efter behag kan skapa ett större eller mindre populärt verk. Efter Alexanders död åter hopa sig de historiska fakta till en mängd, som påminner om nyare Historiens mest invecklade perioder. En mängd Grekiska riken, hvaraf hvart och ett har sin egen historiska märkvärdighet, såsom Seleucider, Ptolomeer, Pergamus m. fl., uppstå i Asien; andra nya inhemska folkslag och riken, (Parter, Pontus) vppträda, Grekland uthärdar sin sista frihetsstrid mot de mäktige gramnarnes svärd; Bom och GCarthago uppstiga på kulminationspuakten af sin makt, och kämpa den evigt minnesvärda strider om verldsherraväldet, då det sednare begagnar sin seger för att ändteligea gronda ett för flera sekler blifvande välde öfver den då kända verlden, som endast genom inre förderf kan upplösas och lemna rum åt medeltidens folkvandringar. En dylik mångskiftande och rik tafla måste sätta den författare, som på en gång vill skrifva kort och för Fruntimmer, i förlägenhet vid sitt urval och pålägga honom elt kall, föga mindre bekymmersamt än en annan vanlig historieskrifvares. Vi ämna således ej gifva Nösselt någon förebråelse derföre, att hans arbete blifvit