Aftonbladet – 17 november 1836, sida 2

Sina iimedborgares rattvisa hat. Då Cesars infall i Britannien är anfördt, borde ej förbigåtts, alt Claudius var sedermera den förste, som genom en expedition till denna ö skaffade Romarne Ifast fot derstädes. Till Neros ohyggligheter Iskulle ännu kuana läggas, att vid den af honom tllställda eldsvådan tio af stadens fjorton qvarter (nära tre fjerdedelar) uppbrunno. Enda förmånen Rom vann vid denna katastrof var , att blifva regelbundet återuppbygd. Det länge åsyftade mordet på Seneca, som för öfrigt förtjent sitt öde, både som sin elevs smickrare och försvarare af hans modermord, verkställdes slutligen på misstauka , att han varit delaktig i Pisos sammansvärjning och sjelf åsyftat intaga thronen. Neros sista ord , då han stötte dolken i hjertat var: hvilken komstnär förlorar ej nu verlden. Vespasiani snålhet var åtföljd af qvickhet. Han sade att det genom skatt på rännstenarna vundna guldmyntet ej luktade. Hans sista uttryck i dödsstunden var, att en kejsare bör dö stående. — Trajani inrättningar för återställande af den gamla folkf.iheten, hans eröfringar, och hans plan att anfalla Indien, äfvensom flera af Hadriani egenheter skulle förtjent en plats. Constantins grymhet bevisas ej blott af mordet på Crispus och Fausta, utan äfven af hans befallningar, att mot löfte mörda sin svåger Licinius och hela dess slägt. MHunnerne vero af Mongoliska rasen, och anledningen till deras utvandring åt vestern skall hafva varit ett olyckligt krig med China. — Ett bevis på Hunniska konungen Atiilas öfvermod är hvad han yttrade om Österländskn kejsaren Theodosius, att denne var af lika ädel stam som Attila sjelf, men hade mistat sitt adelskap, då han utfäst sig betala tribut och blifvit Attilas slaf. Biskop Leo i Rom, som genom sin vältalighet afvändt Attilas anfall på Rem, blef åter dess skyddsengel, då Genserich ditkom och afvände åtminstone stadens förstöring. Vi öfverlemna åt den förtjenstfulle öfversäitarens bedömande, huruvida några af dessa våra anmärkningar i framtiden af honom vid en ny upplaga, skulle kunna begagnas. Vi önska att hans handläggning vid en dylik snart måtte påfordras. Statstidningen har i flere numror innehållit en ur Edinburg Review öfversatt vidlyftig artikel, under rubrik: om associationsandan i England, hvarest i synnerhet förekommer en kritik af de olika banksystemerna och historien om deras inflytande. Deribland ) förekommer följande stycke, som innefattar ett i vår tanka ganska ändamålsenligt förslag, och hvilket vi derföre här återgifva: Utan tvifvel är allmänheten berättigad att veta, hvilka delägarne äre i en aktie-bank, — det vill säga: att känna de individer, med hvilka den ingår transaktioner, i hvilket afseende publicitet måste äga rum. Allt hvad som till ändamålets vinnande synes nödvändigt, vore att ålägga hvarje bank att upprätta qvartals-förslager, innehållande uppgift af dess samtliga aktie-ägares namn och adress, äfvensom af det antal aktier, som hvarje delägare innehar, jemte beloppet af de för dem erlagda summorna. För att blifva ändamålsenliga, borde dessa uppgifter offentliggöras, åtminstone i provinsbladen, samt de hvarje bank särskilt rörande uppgifterne införas i de tidningar, som äro mest allmänna i de orter, hvilka befinna sig i transaktioner med densamma. På sådant säst skulle allmänheten lära att fullkomligt känna vederbörande och, i fråga om affärer, derefter rätta sitt förbållande. Man skulle ej då, såsom nu lätteligen sker, låta förblinda sig af det imponerande antal af delägare, och derföre tro, att åtskilliga af desamma nödvändigt måste vara män af anseende och en solid förmögenhet. Man skulle känna sakernas verkliga förhållanden, och om det af qvartalförslagen upplystes, att förmögna och insigtsfulla individer drogo sig ur sina förbindelser med någon bank, skulle man vara på sin vakt, och naturligtvis göra den slutsatsen, att dessa individer haft tillräckliga skäl till det steg de vidtagit. Likaledes borde de banker; som utgifva resverser, i provinsbladen låta offentliggöra beloppet af de Jåctagna kapitalerna. — Att längre sträcka sina anspråk på offentlighet i anseende till deras operationer, anse vi hvarken billigt eller tjenligt. -Debetoch kredit-uppgifter äro, på grand af de i det föregående meddelade skälen, af intet värde, och tiena endast till em