OM TVISTIGHETERNA EMELLAN KANADA OCH MODERLANDET. Partitvisterne i provinsen Kanada hafva ta git samma vändning, som i moderlandet. Der liksom i England, koncentrerar sig folkpartiets missnöje hufvudsakligen kring lagstiftningens första kammare, hvilken systematiskt sträfvar emot alla reformer; man befarar en alfvarsam kris i landets ställning, och tror den endast knona undvikas derigenom, att en snar förändring sker i sjelfva sammansättningen af den motsträfviga grenen af lagstiftningen. Då likväl försöken att åstadkomma en sådan förändriog i England mestadels inskränka sig till hotelser utom parlzamentet, har det i Kanada redan kommit till handling; ty lagstiftningens andra kammare har redan flera gånger hos regeringen begärt en reform af den ko-ordinerade grenen af lagstiftningen, och regeringen har parerat undan detta förslag genom en mot andra kammaren afgjordt fientlig åtgärd: genom kammarens prorogation och derpå följande upplösning. Fröet ull de tvistigheter, som under nyssbeskrifne form hålla kolonien Kanada i jäsning, lades redan fyra år efter dess afträdande af Frankrike till Brittiska kronan, nemligen år 1767, då de förut gällande Fransyska lagarna, det Fransyska språket och bruken genom er kunglig proklamation formligen afskaffades, och deremot Engelskt språk och Engelska lagar infördes, hvarjemte alla embetsmän, såväl civila som militära, om de voro så kallade ?Pnya undersåtare d. v. s. invånmare i kolonien från Fransyska tiden, ersattes gener gamla undersåtare d. v. s. sådane, som invandrat från moderlandet eller från de äldre kolonierne. Det egoistiska, tråmgbröstade system, som ingaf denna åtgärd, herskar ännu i Kanada, och hlott i ett och annat hänseende har det under tidens lopp lyckats folket derstädes, att få sina besvär afhulpna. Således, då revolutionen i Förenta Staterna uppväckte farhågor för Kanada, gjorde man såvida afseen: de på denma kolonis föreställningar , at den gamla Fransyska eivillagen åter infördes hvaremot man likväl bibehöll Engelska brott