Aftonbladet – 15 november 1836, sida 4

Pag. 148 står mussel-linigt brett; bör heta musselartadt. — Samma sida står att Barcellona kalk icke innebåller den i Lydiska stesar så ofta förekommande lilla quarts-jorien och at den afsätter på sin yta en grågul bark. Frågas hvad menas med den lilla quartsjorden? bör dej kanske heta: insprängd finkornig quart.? Hyad me. nas dessutom med bark på ett fossil? något allde. les nytt för mineraloger och geologer, — Sid. 15 står syafyelblandadt vätgas. Main får under. rätta, att vätgasen ej kan blandas med svafvel, mi att vätet väl kan kemiskt förenas med syafvel sam att kemisterna kalla denna förening vätesvafla elle svafvelbunden vätgas. — Sid. 151 står att kneis sen innehåller knutar af röd fältspat. Mineralo ger bruka säga att en hälleart innehåller körtls; af en annat fossil. Hvarföre då i allt en ny no menklatur? — Sid. 151, 158, 159, 160 och öfver. allt omtalas kneiss, en för geologer af öfversät iaren upptäckt ny hälleart. Tror dock ej öfversättaren, att den vid närmare granskning blifver enahanda med gneissen? — Hvad menas med de i pag 158 omtalade mångvinkiliga fragmenterna a kneiss? Skulle ej skarpkantiga här varit mer: passande? — Sid. 159 står räfflade prismer af titanmetall. Detta måste vara ett nytt af öfversättaren i mineralriket funnet fossil; ty hade Humboldt varit upptäckare, så hade troligen icke detts und fallit vetenskapsmännen. — Sid 158 står blä ddrig fältspat. Man får underrätta, att bläddrig fältspat (om med bläddrig menas detsamma som mineraloger förstå dermed, newl. blåsig) icke finnes, utan att bladig fältspat sannolikt här varit det rätta uttrycket. — Sid. 160 och 176 står azur-koppar. Svenska mineraloger bruka säga koepparlazur — Samma sida står urspruuvglig kalk, hviltet bevisar att öfversättaren ingalunda haft kännedom om det ganska vanliga uttrycket urkalk. — Sid. 172 står att Humbaldt beg2gnade sig af en med unta väpnad eiektrometer. Troligtvis är detta en af öfversätlaren uppfunnen elektiometer, hvars beskrifning man får råda honom att meddela uti en bok, som icke är en Iunta. — Sid. 176 etår svafvelblandadt silfver. Andra mineraloger säga svafvelsi fver, — Sid. 177 står g as malm, byarnmed öfversittaren troligtvis menar detsamria, som andra svenska mineraloger förstå med svafve!silfver. De! sannolikaste är dock att öfversättaren menat ingenting. Af dessa, dock på !ångt när ej fu!lständig! anförda exempel kan sman lätt inse, att -ntingen Hr Öbergs öfversättare e!ler den Enge!-ka besrbeta-en af Humboldts resor äro ganska litet hemmastadde uti de ämnen, hvilka behandlas ui ifrigavarande arbete. Huru som hilst än härmed må vara, så måste dock subskribenterea af Tit. Öheros nistoriska Läsebibliothek hå!la sig till hoeom, bvars pligt hade varit, att icke åt någon alldeles ukurnig person anförtro öfversättaingen af ett arhete, sosa måste sakna allt värde, om de deri förekommande veenskapliga termer äro förvridna, emedan det då bidrager endast till förvillande i stället för vadervisnipg. Den förändring Hr Ö. gjort af sitt Läsebihliotket ger anledning till en vy fråga. De subskribenter, hvirka i början tecknade sisa ramn, hafva gjort det emedan de förlitade sig på att bibtioth-ket skulle blifva historitst samt ionehållande valda resebeskrifningar. Planen har Jock nn blifvit förändrad och det kommer att äfven ienehätla bicgrafier och historiska anekdoter. Utan at vilja nedsätta värdet af goda kiogrsflier, tror dock insån.ta2 ren, att mången i sådant fal kommer att blifvmissbelåten med sådana biografier, som af en annan kaana med nöje läsas; och hvad anekdoterna beträffar, så vet något hvar, af buru föga intresse dessa i allmänhet äro. Rättigheten till en sådan förändring kan icke bestridas Mr Öberg; men likväl med det vilkoret, att de förut tecknade subskribenterne då icke längre behöfva anse sig bundne. Hatare af dåliga öfversätiningar. w—