Aftonbladet – 15 november 1836, sida 3

REF: At VV PR ställning, att ett framkastadt ord om vanhederligt uppförande tillstängde hans framtid, så hjelpte honom inga djupsinniga räsoanemarger om den oskyldiga mening, hvari ordet kan vara sagdt; de läka ingalunda de sår, som dess vanliga mening medföra. Medan opinionen, sådan den bör vara, håller på att gro, kan han vara olycklig genom opinionen, sådan den är. Hans minne kan i em framtid räddas af den förra, sedan hans timliga välfärd är genast förstörd af den sednare. Frågan om tförgriplighet. n af ett så kalladt oqvädinsord lärer icke afgöras efter theorier, om huru de böra anses, utan efter erfarenhet, huru de verkligen anses, all den stund det är af detta sednare, men ej af det förra, som vår timliga välfärd så ofta beror. Man vet ju, att en ton finnes, som bjuder, att denna välfärd måste försakas, icke för det att maa förtjenat ett oqvädinsord, utan för det att man måst emottaga det. Omstäcdigheterna äro ofta så olyckliga, att man måste låta afspisa sig med ett falskt mynt, äfven om man kan dagsklart bevisa, att det år falskt. Förf. gillar dessa sammansättbingar, som hafva för afsigt att yttra en opinion om en handling. Han jemförer dem med formligen organiserade nämnder, som skola fisnas i frammande armeer och pröfva s. k. condu tefrågor. Denna jemnförelse synes mig vara det besynnerligaste i hela artikeln. — Afven jag skulle möjligtvis kunna erkänna nyttan af en dylik nämnd ; men jag tillstår öppet, att jag aldrig sett någon ting så olikt en dylik, som den ifrågavarande sammansättningen, hvilken företog sig att döma öfver Hr von Schantz. Första vilkoret för en domstol — och någen ting dylikt skulle väl rämnden föreställa — är, att den utses med lika rätt af båda parterna eller ock af en autoritet, som är öfver eller utom der, men icke blott af ena parten, som, ull yttermera visso, till domare utser — sig sjelf. Auktorisationen att döma skall vara af staten eller af parterna erkänd. Förhandlingen skall vara offentlig eller ske inför protokoll. Om nu dessa vilkor erkännas-såsom oeftergifliga, så torde man hafva svårt att på samma dag tala om sammansättningen af de elfva premierlöjtnanterna och om en verklig, billig corduitenämnd ; tvärtom torde man få erkäs na, att, lika mycket som den sednare skulle kunna befordra rättvisans ändamål, lika mycket arbetar den förra på dess förstörande. Låtom ozs sammanhålla deras förfarande med dessa vilkor. Hr von Schantzs anklagere och vederdelomän vore icke auktoriserade af någon, utan samraanrotade sig på eget bevåg till en domstol. Det är rätt och tillbörligt, att årligen i hverje församling sammanträder ett visst antal män, som beskattar sina medborgare; och dessa måste betala, hvad dem ålägges. Men om några audra, icke 1 Inga ordning valde ech orgaulserade, satte sig till att företaga alldeles samyma sak, så skulle ivgen lyda derss beslut, och, hvad värre är, de skulle butva ganska strängt beswaffade, för det de velat lägga skatt och tunga å Koausgens undersåter. Om än kortsyntheten kunde tycka, att det är ändock ena och samma sak, som de båda sammansättvingarne företagit sig, så tycker dock icke lagen så. Engelsmännen, som äro så ytterst ömtåliga om sin fria yttranderätt i allmänhet, hafva icke, efter allt hvad jag vet, några conduite-nämnder, nen deremot så mycket strängare lagar, som förbjuda a!l serts opinivusyttring af militära corpser. Man missteger sig, om man tror, att deta blott gäller politiska opinioner ; hvarje sammansättning till yttrande af en opinion är vid strängt straff förbjuden. Exempel finnas, att 2keppsbesättningar vågat sig underskrifva petitioner (eller så kailade rouvd rohins) att få behålla en älskad chef, och att detta blifvit straffadt såsom myteri. — fIafva Eogelsmännen så orätt? Författaren lägger mycken vigt på den öppna och fria opinionsyttring, som skall ligga i sådana tilltag, som de eillofvas. Imedlertid förhåller det sig på ett eget sätt med den offentlighet, som dervid egde rum. Om någon sorts acte publigaue? var lika jet frå CAra I mÅÄll