Aftonbladet – 11 november 1836, sida 2

Förslag till ett nationelt försvarssystem för Sverge af A. Lindeberg. (Forts. från gårdagsbi.) Vi meddelade i gårdagsbladet en resymå af författarens organisationsförslag, beträffande försvarsstyrkans personal och dess budget, och vilje nu meddela några utdrag ur sjelfva skriften. Angående landtarmeens beklädnad yttrar sig forfattaren : Beklädnaden önskade jag göra ändamålsenlig, icke blott för paraden. Soldatens hufvudbonad behöfver ej vara varm, och får ej vara tung, hvilket är fallet med den nuvarande. Jag wvil!e förvandla den till em enkel kladesmössa med ett tak af läder, nog fast, att kunna emotstå lindrigare sabelhugg, och en skärm, nog stor att skydda ögonen för solen. Lifbeklädnaden borde vara en halfsurtut med en knapprad, gående ned till knäskålen, och som man om sommaren kunde uppfästa fram och bak, hvarigenom den blef mindre hinderlig och mindre varm, samt hvilken man tillät karlen, att, vid alla andra tillfällen, än egentlig parad, efter eget val hafva öppen eller igenknäppt vid halsen. En sådan rock skulle skydda magen, men lemna bröstet otvunget. Man kan deremot ej tänka sig någonting på en gång ändamålsvidrigare, och för det ovana ögat mera stötande, än den nuvarande, efter Ryska mönster kopierade munderingen, som lemnar kreppens ömtiåligaste del, magen, utan skydd mut köld och blåst; men hopträoger respirationsorganerna, och försvagar bröstet genom den öfverflödiga värmen, samt I dartill med den tunga hufvudbonaden bidrager att drifva blodet uppåt hufvudet. Soldatens byxor borde vara ett par af kläde, men ofordrade, ett par af grått lärft, och ett par hvita för paraden. Deremot borde han förses med kalsonger, som han måhända borde tillhållas att alltid begagna, äfven de varma dagarna, emedan, som man vet, värmen hos oss ofta så snart omvexlar med kyla, hvarföre äfven sjukligheten vid våra möten och lustläger merändels är vida större, när väderleken är varm, än när den är kall. På fotens beklädnad borde mera omsorg användas, än som nu sker. Denna ömtåliga kroppsdel kan icke nog skyddas mot väta, och den större delen af sjukdomar under ett fälttåg uppkommer genom försummad vård härom. Jag ville ge soldaten stöflor, i stället för de tunga skorna, och af battre läder, så att bottnarna ej behöfde vara så tjocka. Den lilla — tillökning i kostnaden, detta kunde medföra, skulle rikligen ersättas genom en minskad befolkning på sjukhusen. Halsduken skulle, i stället för de nu brukliga styfva spänhalsdukarna , kunna vara en liten duk af helfsiden. Kapotten borde återföras till den goda Svenska modellen med stor krage, hvilken sednare borde göras los, så att soldaten vuder den varma årstiden kunde vid ett infallande regn dermed betäcka kroppens öfra del, sin packning och sitt patronkök. Om klädet toges något finare, än det nu brukliga, så blefve kostnaden väl något drygare, men munderingen blefve äfven starkare. Färgen borde vara blå och gul, både derföre, att dessa äro nationella, och emedan de i massa verkligen äro vackrare för ögat, än den blå och röda. -Slitningen kunde med: tämm ig trygghet beraknas för 10 TT Hvilket litfäl ej vore mer, än tillsamCo or