Aftonbladet – 10 november 1836, sida 1

höjer den andra och ägget ligger derpå, försvunnet från den förra. Denna operation. förnyar han flera gånger, men med omväxlande effekter Ipå brickerna, såsom en citron, en blomma, ett läpple, en rotta, en katt, m. m. Konststyckena skulle icke lända till skam för en letvande taskspelare. Vid inträdet i andra rummet, öfverraskas man af en liten flicka, som sitter gråtande i en stol, med en näsduk för munnen; bon fäller ned den, lyfter en leksak, som hon håller i andra handen, och upphäfver dervid ett ljud, ganska nära liknande 7ett ondskefullt barns skri. En bredvid henne stående bondflicka niger; en mindre flicka, med ctt näpen, skälmaktis blick slår på en klocka; en bondhustruf rån Ångeln, namnkunnig genom den na-tursällsamhet, att hon vid ett ,par och 60 års ålder födde ett barn, håller detta på armen och runkar på hufvudet öfver den besynnerhga tilldragelse, som gjorde henne namnkunnig. Hennes man står ett stycke derifrån, med ett stop i handen, ganska nöjd med både detta och sitt faderskap. Å andra sidan står en vacker bondflicka, något förläget rodnande öfver det talrika sällskap, hvari hon befinner sig. Agaren för henne omkring i en vals, hvarvid hom helsar de kringstående och hennes bröst flämtar af den ovana ansträngningen. En lindanserska gör några steg på slapp lina; den lilla trumslagaren Rataplan slår på trumman, vändande på hufvud och ögon; Don Juan håller Zerlina vid handen, åtföljd af Leporello och beskådad af den sörjande Elvira; den stumma Finella söker blidka sin bror, då han vredgad lyfter dolken och svär hämd öfver hennes förförare; en gammal tanddoktor , opererar en slagtare , och hans dräng lyser med mycken förnöjelse sin husbonde o. s. v. Tredje rummet är egnadt åt förnämt sällskap. Sultan Mahmud sitter der på sin thron, omgifven af sin seralj; men oaktadt höghetens glans, hans egen värdiga hållning och hans gemåls sublima skönhet, har despotens hof likväl något kallt ech tryekande, som gör, att man ej längre qvarstannar der. Man betraktar dock med nöje den hjeltemodiga grefvinnan Plater, klädd i Ublan-uniform; Paganini; en Tysk student, och framför allt konstnären sjelf, som: sitter skrifvande vid dörren, och som man, om han icke qvarblef i samma ställning, skulle kunna förblanda med det af och angående originalet. — Fieschi och giftblanderskan Gottfrid visa sig i sina fängelser. Alia dessa figurer äro väl tänkta till både hillning ech anletsdrag, och äfven händerna röja den verkliga konstnären; om man säger att! intet föregående vaxkabinett, som här visats, på något sätt, kan jemföras med det ifrågavarande, säger man det aldraminsta till dess beröm. Man skulle, utan öfverdrift, kuna kalla det en samling af till större delen mästerverk i sitt slag. — Dessutom förevisas här panoramor af en mängd städer. — Det hela bör ses vid ljus, emedan den förrädiska dagen icke lika väl gynnar illusionen, som det konstgjorda ljuset. Polisen har ålagt egaren, att hålla kabinettet öppet hela dagen; som detta likväl skulle bh honom alltför besvärligt och kostsamt, har han med 50 procent förhöjt afgiften för förmiddagarne, räknande på en tyst öfverenskommelse med publiken, att ej erhålia några besök, ma pat än på ljusskenets verkliga tid, d, v. å afinarne. Ehuru lokalen är något aflägsen : stycke upp på Regerimgsgaten, äro vi likväl förvissade om, att han lika litet skall sakna en talrik freqvens, som han lärer sakna bifall af! alla dem, hvilka besöka hans kabinett. — LL LR Utdrag af ett bref från en Krestman i Vestergöthland.