Aftonbladet – 10 november 1836, sida 1

Ibland de tidsfördrif, som under den tillstundande vintern erbjudas publiken, äre äfven 2:ne kabinetter. Man tage icke detta ord i sin högre betydelse. Dessa skaka ej verlden med krigets duuder, insnärja henne ej i diplomatikens nät, eller hota hennes frihet eller beskatta henne genom nya utskylder och nya statslån; den hile tribut de erfordra, är fullkomligt frivillig, och, fulikomligt olika med de stora kabinetterna, gälda de hvad de emottaga. De äro af det menlösa slaget, det ema af glas och det andra af vax. Det förra, eller glaskabinnettet, visas af en Hr Lange, som likväl, genom en olycklig döfhet sjelf är ur stånd att underhålla konversationen med sin publik, Men om han talar litet, så arbetar han så mycket flitigare, och tyckes i konstfardighet kunna täfla med både Herrar Cetti och Demenie. Hans kabinett är emedlertid betydligt ringhbaltigare än de sednares, icke till styckenas godhet, men till deras mängd. Han har väl börjat, liksom våra gemensamma stamfider, med paradiset, der Adam och Eva vandra i oskyldighetens tillstånd, omgifaa af menlösa djur, och derifrån hunnit ända fram till ett offentligt förlustningsställe, der man ser drickande, dansande, åkande, den förnäma och den ringa verlden i brokig blandning om hvarandra, samt på denna väg passerat qvarnar, spinnrockar, frierier m. m. men samlingen är likväl ännu föga talrik och:snart öfversedd. Som Hr Lange synes både vara skickhg och arbetsam, är det likväl troligt, att han snart utvidgar den, och att den således med hvar dag blir mera synvärd. En stor del af de små pjeserne säljas för ganska godt köp. Det andra, eller vaxkabinettet, är dock af vida större betydenhet. Det uppfyller i fullt mått åskådarens väntan, ja, till och med dafverträffar den. Hr Möller, fodd Dansk, kabinettets ägare och förevisare, en ung intressant man, får ej förolandas med den mängd personer, som resa verlden omkring och gifva föreställningar af åtskilliga slag, vid hvilza opinionen i allmänhet icke fastat det fördelaktigaste begrepp. Han är verklig artist, och hans kabinett tillfredsställer icke blott skådelystnaden, utan äfven konstsinnet. Alla, hans figurer äga karakteren och uttrycket af den personnage, de föreställa, och det fattas dem blott lif och rörlighet. Äfven denna hrist har hanl ikväl, genom mekanikens illgångar förmått till någon del afhjelpa. En stor del af dem röra sig verkligen, och äfven deras rörelser äro ej sällan kesrakteristiska. I första rummet träffar man en taskspelare, omgifven af tvenne soldater i Romersk drägt, som helsa med nickningar på hufvudet. Taskspelaren börjar göra sina konster, lyfter på de tvenne omvända bägarne han håller i händerna, och visar att de derunder stående små brickorna äro tomma, hvarefter han åter betäcker dem dermed. Nu lyfter han åter på den ena, och derunder hgger då ett ägg. Han fäller ner den;