Aftonbladet – 8 november 1836, sida 2

matikens grundreglor, kunna de lätt generali seras och användas till hjelp vid andra språks lärande. Det nästa må då gerna blifva latinet. Vi hafva sagt, och vi upprepa, att vi erkänna detta språks cundgänglighet för hvar och en, som gör anspråk på litterär bildning; vi skulle önska, att det till och med allmännare spriddes och fullkomligare inhemtades, än nu sker. Och det är just af detta skäl, som vi ogilla den långsamma, uttråkande och försvårande method, som hittills brukats. Man begynner gossens uppfostran med latin och pluggar ech tröglar dermed, tills både lärare och lärjunge är uttråkad. För de minga, som icke sedermera på egen hand och af egen dilå förvärfva sig en lefvande bekantskap med latinet ech de romerska författarne, utan stadna (såsom 9 blind 10 göra) der examenspensa upphöra, blfver detta språk ett plågoris, ett sorgligt minne, hvarpå man tänker tillbaka blott med en tacksägelse till vår Herre, att man ändtligen sluppit ifrån det. Och hkväl äro vanligen 10 åa 12 år af den för kunskaper susceptiblaste åldern förslösade nästan på ingenting annat än inpluggande af latin! Detta är wäl, hvad som kallas grunaslighet, kunna vi förstå. Sedan ur modersmålet en allmän anstrykning af språkkunskap blifvit för barnet utletad och tanken i deona kunskapsgren väckt — hvilket också vill säga, att grund till allmän bildning blifvit lagd, ty studium af en vetenskap lemnar efter sig icke blott de särskilda kunskaper, som till honom höra, utan äfven en väckelse till tanke och kunskap i annat — må, såsom vi nämnt, latinet blifva nästa studium. Skälet, hvarföre ti anse det böra komma så snart, är dels, att det är igoder till en hel språkslägt, som framdeles kan med oändligt större lätthet inbemtas, om latinet föregått, dels att medan minnet är som friskast, böra de språk inhemtas, hvilka icke hafva någon slägtskap med modersmålet. Men latinets studium her blifvit långt och svårt, icke blott derigenom att det begynts vid en för späd ålder och såsom aldra första undervisningsämnet, utan äfven genom de huttills följda barbariska metboderna, genom den orbilism, som vidlådat både lärare och läroböcker. Kaappast mera än ett balft sekel har förlidit, sedan en grammatika för hegynnare i latinet följdes, författad på latin. — Streling, äfven såsom omarbetad af Sjögren, och ehuru ändtligen författad på svenska, är 1 alla fall en utan all menniskokännedom eller undersökning af det unga sinnets fattningsförmåga hopkomwmen byggnad af reglor och distinktioner, som måste inpluggas, emedan de förutsätta kunskaper att reglera och distinguera, hvilka törst efieråt skola mhemtas. — Konsten att författa laroböcker för den första undervisningen är större än de flesta andra författarskap; och det är förvånande, ait så många sekler förgått, innan man kom att besinna denna sanning. — Förf. påminner sig början af sitt studium af algebran, Han hade ur våra vanliga läroböeker, en Simpson, en Forssell o. s. v., arbetat sig till en viss grad af färdighet i den analysiska manipulationen, men hade aldrig kunnat fatta, Ararföre han gjorde så eller så, huru reglorna uppkomrit, ja ens hvad bekstafsräkningen rätteligen var eller! till hvad ändamål den var uppfunnen. Dunkelt föresväfvade honom väl, attj något ändamål favns, ja till och med något? när, hvilket det kunde vara; men klart såg han det aldrig förr, än händelsen förde La Croix3 Algebra i hans hand. Denna på en gång djuptänkta och enkla genetiska framställning af. bekstafsräkl ningen öfverströmmade genast tanken med ett I klart ljus öfver uppkomsten och nyttan af denIna vetenskap. Så är det äfven med läroböcker i hvarje annan vetenskap. Våra fordna latnska grammatikor t. ex, hade vanligen den verkan, att ett barn, nota bene, om det hade minne, ändtligen lärde sig latin, men at! språkets — och språks i allmänhet — organism och verkningssätt förblef en hemlighet, ända till dess händelsen i en framtid väckte den egna reflexionen och uppenbarade, hvad och till hvad ändamål lärdt och studeradt blifvit. Skälet hafva vi redan antydt: man begynte med att lioplugga regler, för att förklara, hvwarföre någonting var, om hvilke tlärjungen ännu icke vi-Iste, att det var. Härtill kom den barbariska I beskaffenheten af de läroböcker, som borde Möljas. För att tu utan vidare ormsvenp. uttala Vår