Aftonbladet – 7 november 1836, sida 3

can. — Billjetton till Saint-Elme är väl ännu icse atplånad ur hennes minne, taen ett missförstånd är ju deck ieke omöjligt. Denneville har skrifvit att han behöfvar pengar af grefven, emedan han just nyss köpt ett juvelsmycke åt en skön dam, med hvilken han ernar supera om qvällen . Ken man icke tänka sig att alltsammans endast än en uvdflykt, en fia ursäkt af Oenneville, hvarför han nödgas kräfva sin goda vän? En man, som är så uppmärksam oech syrprenerar sin fru på dess bröllopsdag med ett sådant juvelsmycke, kan väl emöjligen vara till den grad otrogen och förlorad, som grefven velat insinuera. Fru Denneville ken icke längre uthärda denna orisshet, hon går ärligt och rakt (ram på saken, och visar sin man billjetten. Bankierem har lyckligtvis fått af vår Herre en ovanlig fyndiyhet och presence desprit. Ja, min vän, — säger han, — den der billjeten har jag visst skrifvit; det förargar mig hlowu att grefven på detta vis koment mig i forväg; den sköna damen, som hör nämnes, kan naturligtvis icke vara någon annau än du, dethar vsrit min önskan, att vi på deona vår högtidsqväll skulle vara för oss allena, uten vittnen, helt och hål let tillhörende hvarandra, och det var med lednad jag såg, att du fullt och fast beslutat att fara på balen hos vår gamla tant . . du ser nu. cc Han får knappast tala ut. Caroline ligger i hans armar. Grefven, soza i deana vackra momang öfverraskar dem, blir genast helt artigt utlyst af År Dennevilles kassör, samma vag han kom. Denna lille pjes är på flera ställen rätt pikant. Hr Almlöf passar icke fullkomligt till Dennevilles roll, han är alltför tragiskt passionerad, i synnerhet i armarne. Det må visserligen vara fatalt för en beskedlig bankier, som for hvarje annan, att oförrsodadt känra en stielning i pannan, liksom af någos hardt mära utbrytande benväxt, och ingen undrar på om han blir ond och slår näfven i pulpeten; men att derför figurera med armarna, som om han ville kros;a himmel och jord, är hör meca löjligt än imposent. För det burleska åter är rollen för öfrigt ieke beräknad. Mr Hyckert h. de i vårt tycke för liten elegans i sitt sätt att vara för en grefre Saimt-Elme, en förförare af den fina franska verlden. M:ll Högqvist är förtjusande i sin sista kostym, och mången dam på balen hos samla tant bör icke finna sig obelåten med att pm så briljant rival uteblifver; liksom riddarne i striden fordom följde konung Henrik IVs. hjelmbuske, skulle hon säkert med sm lilla koketta olym i hufvudet forsamlet kring sg alla kavalerer i balsalongen. ESR AN SSE TSE INR IV NT N TA RO PTA BOAT Pr SANT PARROT I ÖNA