Aftonbladet – 7 november 1836, sida 3

skulle det varit möjiigt för den beskedlige Denneville, att om sin intima vän ana något dylikt sem en intrig i hans äktenskapliga sängkammare? Och osm han också engång förr eller sednare skulle erfara denna mer än obeghagliga sanning, så måste det medgifvas att ingen tidpunkt kunnat derill vara olämpligare äv just i dag. Det är här, som i så måaga kumedier, en näsduk, som våller all förargelse. En af fru Dennevilles broderade batistdukar bar af etw misstag råkat komme i bavukirens rockficka. Grafven har nyss gått, allt är lyckligt öfverenskommit för aftonen, I bankiren bar verkligen betett sig som en diplomat i att draga strå för sin kära hälfi. Men diplomatien tar ut svettdropparne, herr DunneI ville kastar sig i en stol, rycker upp näsduken I för att torka sig om pannan. .. Hvad? ha, ha! det är min hustrus näsduk... hvilken Jyx ändå! spetsar och bioderier ... hm? ex knut? .. hvad nu? en biljett... Hur länge — I plåga mig — med er hårdbet? — Det är St.Elmes kärleksförklaring. Hvem skulle kusna bibehålla sin köld vid en dylik upptäckt? att, bli så mesligt bedragen af len intim! .... Herr Denneville rasar som en volkan. Ena tröst i olyckan finner han dock I deri, att, enligt hvad biljettens ordalydelse lomnar vid handen, hans hustru icke ännu gifvit vita för förförarsns emträgenhet. Ham måste, Idå han återgår till sig sjelf, erkänna, ast hans Ipå sista tiderna allt mer och mer kallnande uppförande mot deu så älskvärda Carelina, verkligen icke gjort homom förtjent af någon gränslös kärlek från hennes sida, och kan icke dölja för sig, att han står sjelf på en alltför tvetydig fot, för att med fullt hopp om framgång kumna våga att gå allvarsanst till väga med sin fru. Ett hårdt ord skuile kanske göra det onda anru värre och påskynda hos henne ett steg öfver det rätta, som hon måhända annars icke eus skulle någonsin taga. Han fiuner alltså lämpligast art icke låtsa om biljetten, men att på fiot vis framställa Saint-Elme hos henne i en mirdre gyansam dager och genom, a sin siIda ökad uppmärksamhet mot sia hustru, på samjma gång sluta henne åter mäcmare till sig. Datta lyckas också. Han inleder wid ullfälle ett samtal med sin fru om hans och grefveus gei meensamma uugdomsäfventyr, hvilka polissoner ide varit, hvilka tusental af kärleksbret SaintElme brukade skicka ut bland skonheternae i staden, han hads till och med, — såger Denneville — för beqvämhgbets skull några vissa formulärer, hvarefter alla dessa biljetter utskrefvos, såsom t. ex. Hur linge skall ni plåga mig med er hårdhet, etc. Fru Denneville igeukänner genast styliseringen i grefvens gårdagsbiljett. Dem eländige! tänker hon för sig sjelf. ?Så daster hen sig äfven försöka dåre mig med en kärlek efter formulär! den narrepl Grefven är störtad; och Dennevilies seger fullkomnes ytterligare, då han låter sig öfverraskas ef sin fru under sysselsättningen med åt skrifva några verser till henne i anledning af dagens betydelse; det är deras tredje bröllopsdag. just i dag, detta hade han så när glömt för supcen i afton. Vid sin återkomst för att hemta fru Benneville till promenaden blir grefren alltså ytterst kallt emettagen. Frun har beslutat att bli hemma. Ilan inser latt, att någonting lör hans planer föga gynnsarst passerat mellar frun och dess man; det gäller att, kosta hvad eet vill, skjuta mannen ur brädet och från den terräng han genem, gud vet hvilket stratagem, han synes ha vuomi:! Olyckligtvis har Denneville på morgonen skickat grefven en biljett, deri han kommi: att nämna mågra ord om sin sup för qvällen. Grefren är nog grym attlåta denna tula anuklagare träda fram och tala. Emot sådana dokumenter är ingenting att invända. Saimt-Elme är åter upptagen till nåder, herr Denneville stiger tillbaka djupare i skugsan, än han någonsin varit. Men benkieren, som nu i sin ordning begriper att grefven måtte visat hans biljett, her en gåag beslutat at gå som segrare ur spelet, han bar, vid den o väntade utsigten att belt plötsligt gå alldeles miste om sin hustrus kärlek, blifvit så godt som förälskad i henne igen. En man med karakter kan i sådana omständigbeter göra det etrolige. Det första steget han tar, är att utan krus skicka tillbaka dep sköna ditstämda, då her enhgt aftal infinner sig på klockslaget tre. Han är allt fråm en halfimma sedan den trognaste mam i Frankrike. FI