Aftonbladet – 7 november 1836, sida 2

merce-Rollegium begart och emoilasgt Dbrefvet i ändamål att arrangera saken, och hvarvid bemälve Herr Grefve förfarit med sådan myster, at brefvets tillvaro, till och med för mig cacherades omkring 8 dagar efter emottagandet eller till dess jag sjelf föranledd af ett Herr Amiralen m. m. C. af Klints yttrande, frsmställde till Herr Amiraln Grefve Cronstedt, den 2 eller 3 sistl. Januari, den fråga, om min skuldsedel funnes till inlösning förvarad hos Kongl. Kommerce-Kollegium, hvarpå jag erhöll det svar, att ett bref från Konsul Bergemann dit ankommit rörande denna affär, hvilket bref nu vore i Herr Grefvens händer; och detta allt, oaktadt Herr Grefyven redan deu 29 December med mig behagat. orda om sjelfva skulden till Bergemann. Uti mina vederparters ifrågavarande anmärkningar, vill man äfven föra mig till last en förmodad oriktig uppgift, rörande tidpunkten då Consul Bergemanns bref först blifvit mig med: deladt, hvilken uppgift säges sedermera vara af mig rättad; ty mina vederparter föregifva att jag till Högl. Xrigs-Hofrätten uppgiivit det jag ieke eode kännedom om Hr Bergemanvs bref förr än den 7 Jan. vid det första sammanträdet, samt att jag sedermera förklarat, Vatt jag ända till sista dagarne af förlidet år var i fullkomlig okunnighet om tillvaron af nämnde skrifvelse.? Nu befinnes likväl att min till Högl.. Kongl. KrigsHofrätten den 10 sistlidne Mars ingifoe skrift innehåller i den pnnakt, som rörer forsta sammanträdet den 7 Januari att mig blef förevisad en, ditintills för mig ej meddelad från Cons. Bergemann till Högl. Kongl. Kom.koll. den 9 nästförutgångne Dec. inkommen skrifvelse; och att i mine till fögl. Kongl. Krigs-Hofrätten der 19 April afgifne påminnelser, rörande det utspridda ryktet om Tit. Bergemanns bref, hkaledes ordagrant är anfört Patt jag ännu vid slutet af Dec. månad ellsr ända tills sista dagarne af året var i fullkomlig okunnighet om tillvaron af nämnde skrifvelse, hvars innehåll först den 7 Jan. blef mig meddeladt. Båda dessa uppgifter, såsom fullkomligt öfverensståmmande med sanningen och rätta förhållandet, vidhåller jag oförandrade, och tror icke att uti dem skall kuna igenfinnas den ringaste contradiction, så vida man vill hålla sig till den af mig gifna ordställningen, och icke, såsom i anmärkningarne, förblandar mitt verkligen afgifoa yttrande, med hvad man orätt deraf drager sig till minnes; ty jeg har alldrig sagt, ännu mindre skriftehgen till Mögl. Kongl. Krigs-Hofrötten angifvit, hvad som man uti anmärkningarne vill påbörda mig, eller att jag ännu den 7 sistlidne Januari icke egde kännedom om Herr Bergemanns bref, utan endast att detta bref Pditintills för mig ej var meddeladt,) hvilket jag så mycket heldre var befogad att yttra, som jag före den 7 Jan. icke kände ett ord af innehållet i Hr Bergemarns bref, och alldrig kunde förmoda det vara så beskaffadt, som det i verkligheten förefianes. Hvad beträffar de i anmärkningarne förekommande raisonementerne angående det nu slutligen medgifpa, förut förnekade sarsmanträdet den 5 Januari, så tar jag mig friheten att, i hvad detta sammanträde rörer, hänvisa till de berättelser, som tillstädes varande viten, iaför Krigsrätten på ed hörde, afgifvit, och hvarigenom jag tror mina vederparters åtgärder, förhållande och syftemål med sammanträdet vara ullräckligt upplyste, äfven som, huru sig verkligen befinnes med den åberopade, så kallade gemensamma åsigten, som förmenes då hafva blifvit uttalad. Vidkommande åter den uti mina vederparters anmärkningar framställda alldeles oriktiga uppfattnirgen af hvad jag till Höglofliga Kongl. Krigs-Hofrätten anfört uti mina den 19 April ödmjukast afgifne påminnelser angående förloppet vid sammankomsten den 7 Jaa. och den fråga Friherre Knorring förmenar sig hafva gjort mig vid detta tillfälle, genom hvilken onktiga nppfattning man vill hänföra det af mig begagnade uttrycket härmed må nu vara huru som heldst? ll ett trenne puukter ofvanför detsamma bestimdt yttradt förklarande, ekuru det nu citerade uttrycket rätteligen bör refereras till endast den näst förutgående punkten, som uttrycker min förmodan at mina vederparter förblandat, hvad som tilldragit sig den 5 Jan., då jag var frånverande, med tilldragelserna den 7, då jag var tillstädes, samt ant från ett sådamt misstas härflutit mina vedernarters anna