Aftonbladet – 7 november 1836, sida 2

icke ga så langt, att nu vilja paborda oss just de tänkesätt, som vi bestridt hos Atlehanda. Iblsud de handlingar, hvilka hitulls biitvit offentliggjorda i det Schantziska målet, och hvilka för ödfrigt i det närmaste fullständigt åtföljdt detta blad, saknas annu Premier-Löjtnanten von Schantzs skrift till Krigs-Hofrätten, hvilken skrift närmast föregick Krigsfiskalens slutpåstående. — Vi införa derföre detta dokument här nedan: Till Höglofl. Kongl. Krigs-Hof-Rätten. Innan jag till Höglofl. Kongl. Krigs-Hofrätten ödmjukast afgifver mina slutpåståenden i det af mig snhängig gjorda mål mot flere at mina kamreter inora Premier-Löjtnantsgraden af Kgl Maj:ts Flotta, hvilket varit föremål för en serskild ransakning vid Krigsrätt, tar jag mig friheten förutsända följande gensvar å mnågre at mine vederparter, till nämnde Krigsrätt inlemnade skriftliga anmärkningar öfver mina den 19:de sistl. April afgifne påminnelser i målet. Dessa anmärkningar synas, för min uppfattning åtminstone, till större delen bära en omisskännelig stämpel på en gifven öfvervägande åtrå att genom vrängning och förvändning af verkliga uttrycken och ordalagen i mma till Hoglofl. Xongl. Krigs-Hofrätten sdmjukast afgifae skrifter, bortblanda sjelfva saken och gömma den inom en labyrint af oriktiga citationer, med deraf följande falska jemförelser och konklusioner; hvadan de ock måhända borde af mig lemnas ebesvarade; men då ifrågavarande anmärkningar, likväl under den form de ega, tilläfventyrs kunna, om icke förleda omdömet, åtminstone försvåra uppfattoingen af sjelfva förhållandet, sådant det verkligen förefiunes, anser jag mig icke böra lemna dem, utan att dervid afgilva några tllrättaviskiugar. Med auledning häraf, får jag ödmjukast nämna, att dea förundran, som uti de inlemrade anmärkningarne är yttrad, dervöfver att jag i mine, den 19 sistl. April, afgifne påminnelser förmenat, att det skulle vara af interesse för saken, Om närmare upplysning kunde erhållas rörande utspridaren af det uti mine vederparter: förklaring omtalta ryktet, säkerligen icke kommer att delas, hvarken af Höoglofl. Kongl. KrizsHofrätten celler någon anuän än mine vederparter, Så vida i betraktande behagar tagas, del: att det af mine vederparter omförmäldta utspridda rykie, var för mig eu hemlighed, ehuru de! egentligen angick min person, och dels att de mer eller mindre sanningsenliga sätt, på hvilke utspridaren eller utspridarne af detta rykie,, til sine åhörare framställt sjelfva förhållandet, möjligen kunnat inverka på dessa ssdnares omdöme. Lägges nu härtill, att innan handlimgarne i målet, hunnit blifva till allmän kännedom befordrade, så hafva, efter hvad mig nu sedermerz blifvit meddeladt, åtskilhge oriktiga uppgiftei om sjelfva affären sökt göra sig gällande, hvaribland må nämnas, att man sökt insinuera, än att jag af Konsul Bergemann skulle hafva upptagit penningarne i H. M. Konungens namn: än att lånet vore gjordt för Hans Höghet Hertigen af Leuchtenbergs räkning , je! till och med att ett bedrägligt förfarsnde skulle af migi denna affär egt rum ; så vågar jag tro att det icke måtte kuana förefalla någon förunderligt, om jag tagit mig fribeten yta den svpposition, de! en närmare upplysning om utspridaren af de till mine vederparter framförda rykte, skulle vara af interesse för min sak; och vill jag pi intet sätt bestrida den af mine vederparter : anmärkningarne sig förbehållna rättighet att inon sig sjelfva döma om detta intresses natur. Emedlertid har det varit för mig hugnande at finna, det den i målet tillförordnade Aktor ickt delat mine vederparters förumdran; utan, efte hvad jag trott mig märka under ransakningen: fortgång, ihärdigt bemödat sig erhålla upplysnint om rykltets utspridare. Huru vida åter Her Aktor i detta sitt bemödande lyckats, vill jag ej afgöra; för min fattning synes sådart ännt förborgadt; ty det är ej för mig tänkbart, at deita rykte kommit från Kongl Kommerce-Kollegium, der denna affår ansågs såsom helt och hållet enskild sak emellan Bergemann och mig samt skrifvelsen varit att tillgå, så att misstag i I