Aftonbladet – 5 november 1836, sida 3

En ångbåt i Skottland, som nyligen skulle göra en tur emellan tvenne hamnar, hade bland andra saker om bord fått en hop gamla postvagwar att transportera. En af passagerarne, som tagit sig något väl till bästa, kröp in i en af vagvarna, som stodo på däck, med den anmärkning att det rar mycket beqvämare att fara i vagn, än tull skepps. Kort efter sedan ångbåten kommit ut i öppna sjön, började en storm, hvilken tilltog allt mer och mer, och slutligen blet så våldsam, att det ansågs nödvändigt or fartygets räddmng, att kasta en del af lasten öfverbord. Det första man började med var de gamla postvagnarne; den ena efter den andra tumlade öfver relingen, och turen kom just till den, hvari vår sofvande passagerare befann sig, då en häftig störtsjö slog in de uppdragna blindfönstren, och väckte honom ur hans drömmarq Folket, som var sysselsatt med vagnarnes vräkand i sjön, visste afingenting, förrän de hörde e gurglande ljud ifrin veguen, der den uppväckte pessrgeraren arbetade mit få ur hslsen en hop hafsvatsten, han fått vill lifs af störtsjön, hvarpå han med en Stentors stämma röt till: Håli! stanna med vagnen ! —N— Hr rr RR rr —