Aftonbladet – 3 november 1836, sida 1

r hållande ägt rum mellan henne och det höge: paret, eller att till och med Hertiginnan fått er uppmaning att lemna landet; tvertom har mar alltid sett prins Ferdinand full af uppmärksamIhet för Don Pedros exka, och att han alltid gjor fullkomlig rättvisa åt hennes utmärkta, älskvärds I karakter, så att de båda höga personerna sjelfvö Itill och med icke kunnat undgå förtalande tunI gors gift. Att en jemförelse emellan den olyckTlige Hertig August af Leuchtenberg och prins Ferdinand af Sachsen-Koburg måste utfalla til I den förres fördel, ligger för den opartiske beItraktaren i klar dager. Hertig August var flera lår äldre än pons Ferdinand, och hade mera verldsoch menniskokännedom; hans inträde i landet var honom förberedt af hans kejserlige svåger, förhållanderne hoInom noga bekanta, och hans själfulla syster stod med älskande och vaksam uppmärksamhet vid hans sida; likväl hade äfven denne prins samma svårigheter att bekämpa, som den vida yngre prias Ferdinand, och foljdes, liksom denne, af förtalet. De stolte Portugiserne, som värdera bördens företräde högre, än sann förtjenst, sågo allid i den ridderlige prins August sonen af rätt och slätt en Fransysk adelsman; och det fordrades verkligen prinsens verldsoch menniskokännedom att för sig kunma vinna mången af dessa högfärdiga förnama. Prins Ferdinand, härstammande från ett gammalt furstehus, och aktande sanna förtjenster högre än det, som är slumpens verk, har måhända icke nog förekommande behandlat mången af dessa förnäma, och derigenom tillvunnit sig många sannt dugligas aktning, men också ådragit sig hat af mången oädel adelsman. Att för öfrigt det Koburgska furstehuset är ett mål för mångas afvundsjuka, låter lätt förklara sig, och mycket af det, som utsprides om prins Ferdinand, flyter ur denna orena källa. Man kan icke förlåta Belgiernes Konung, att han förmått till ett lyckliggörande diadem förvandla den törnekrona, åt hvilken han, för att trygga Europas fred, offrade pnivatlifvets lugn; man ser med förargelse, att England med sann stolthet fäster sina blickar på hans höga systerdotter (prinsessan Victoria). — Den som något känner landets financiella ställning, och i synnerhet Drowuningens, måste småle åt eder korrespondents anmärkning: Drottningen utsår med fuila händer guld åt sina gunstlingar. Såsom bekant är, befinna sig landets finanser i ett så bedröfligt tillstånd, att alla embetsmän, armeen och flottan på många månader icke erhållit någon aflöning, och att den dividend af statsskulden , som är förfallen till huset Rotschild, icke kan betäckas annorlunda än genom ett nytt lån. Skatterna inflyta, sedan länge, blott till en del och ganska oregelmässigt, och i senare tider har ministeren sökt att bestrida de löpande utgifterne genom hvad som influtit för försålda statsgods, och hvad tobaksmonopolet afkastat. Hvartill skulle) således utskrifoingen af nya skatier tjena, hvilka dessutom , enligt Don Pedrcos karta blott kunde beviljas af Cortes , och som bekant är hafva dessa icke varit tillsammans sedan den 10 April. Hvem kan således utskrifva de skat-). ter, om hvilka eder korrespondent talar? På hvad sätt vill ministören infordra dem? Hittills var den icke i stånd att indrifya restantierna. Eder korrespondeat: påstår, att prinsens ofördelaktiga organ väckt ett oöfvervinnerligt löje hos nationalgardet och linietrupperna vid revyen d. 30 April. Emedan den unge prinsen då ännu icke var det Portugisiska språket mäktig, så kunde han ej heller tilltala trupperne , utan han valde i stället att göra revyn stillatigande, och i ordets egentliga bemärkelse, i galopp. Åunnu kan väl icke prinsen vara mycket älskad inom armeen; ty den som blott en gång i sin lefnad talt med en soldat, vet att denne alltid föredrager en äldre , mera erfaren officer, framför den unge och oerfarne; och hos den unge prinsen af Portugal kan man i sanning väl icke förutsätta stora militära kunskaper och erfarenhet. Anekdoten om gratifikationen , som 2:a linieregementet skulle hafva vägratatt emottaga , äricke illa uttänkt; den stämmer öfverens med den disciplin, som i allmän-j het råder bland de Portugisiska trupperne; men jag känner dock af tillförlitlig källa, att det är en osanning från början till slut. — Aldrig har någon gratifikation blifvit erbjuden 2:a regementet; och den, som känner Portugisiske soldaten och vet med hvilken brist de hafva ati kämpa , dessa stackars menniskor , som ofta eka nah. — ooo os ooo ar mm ÅA :