Aftonbladet – 28 oktober 1836, sida 3

under det man förnyade koltörrådet, fortsatte fartyget sin resa, och kom efter 47 dagar till Ganges mynning, Entreprise hade således tillryggalagt 4000 lieues på 103 dagar. Samma ötverfart erfordrar med ett seglande fartyg fem månader. Försöket förnyades icke. Man afskräcktes genom den ofantliga qvantitet kol, hvarmed man måste belasta fartyget; man trodde, att allt hvad ett ångfartyg kunde åstadkomma, om man ej mångfeldigade landningspunrkterne, i fall det skulle gå från London eller Famouth till Kalkutta, skulle bestå uti att medföra sitt kolförråd, utan någon annan last. Man beräknar att ångfartygen på Atlantiska hafvet dagligen konsumera 18 tons kol. Med ett förråd för 10 dagar skulle ett sådant då lastas med 180 tons. Men nu väger skeppsskråfvet 400 och machinesiet 160 tons. Då nu den vattenvolym, som framdrifver det, och representerar den laddning, det kan rymma, med dess egen tyugdinberäknad utgör 789 tons, så följer deraf, att endast 49) tons återstå att represeotera de resandes vigt samt besättrmingens, taklagets och proviantens. Ett förråd af brännsmaterialier på 6 dagar, hvilket svarar mot 5 eller 6 dagars resa, är således det högsta ensådan kan rymma. Deri ligger svårigheten med lång ångfart. Engelska köpmän försöka nu att afbjelpa den; de låta pu i Liverpool bygga ångfartyg, som skola fara öfver Atlautiska hafvet, och tvifla så litet på framgången, att delita bygga 12 på en gång. Dessa fartyg komma att blifva af allra största dimension. Deras vattentyngd skall utgöra ungefär 2000 tons, hvilket, efter afdrag af skeppsskråfvets vigt, lemnar 1300 tons öfriga. Med två maschiner, skola de hafva 400 hästars kraft. För att gifva ett begrepp om den skala, hvari dessa paketfartyg äro tilltagna, behöfver man endast erinra sig, att ett vackert handelsfartyg sällsn innehåller mer än 6 till 700 tons. Suffren, en tvådäckare om 90 kanoner, och IMontebello, ett linieskepp om 120 kanoner, äro ar något mindre i längd och bredd, än dessa paketfartyg komma att bhfva. Imedlertid är NordAmerika, det bekanta Amerikanska ångfartyget, som far på Hudsons floden emellan New-York och Albarvy, ännu längre än de tillämnade ångfartygen 1 Liverpool. På Fransyska paketbåtarne i Medelhafvet hafva machinerna 160 hästars kraft. De vackraste Engelska ångbåtar, Monarken, Dundee och Perth hafva 240 hästars kraft. Kongl. Engelska Marmen har 6 fartyg med 220 hästars kraft. I Liverpool finnas några om 500 hästars kraft, som föra varor mellan Irland och England. På dem, som användas i Medelhafvet af 150 till 200 hästars kraft, utgör kolförbrukningen i iimman för hvarj2 hästkraft något öfver 10 skålpund. Man hoppas att i förhållande till machinernvas storlek på de nya fartygen mellan New-York till Liverpool, skola endast något öfver 8 skålpund åtgå. Åntaget, att man inlastar proviant för 22 dagar, hvilket är oundgängligt för en 15 dagars resa, så skola likväl endast brännmeterialierne absorbera 946 tons af båtens rymd. Kittelns och machinens vigt skall representera 400. Brutiobeloppet af 1300 tons erfordras således att transportera sjelfva rörelsekraften med dess material, om man icke vill våga sig ut på Atlantiska hafvet endast med den knappa provisionen af kol, för 1430 lieues,) som skilja New-Yorkj från Liverpool. Vi skola snart erfara resuliatet af detta djerfva försök. Sannelikt skall det i vetenskapligt hänseende lyckas, d. v. s. problemet af en regelbunden öfverfart från Europa till Amerika skall lösas. Men man ser, att det är gauska osäkert, om det äfven i industrielt hänseende lyckas. Dessa stora fartyg kunna nemligen icke ens intaga samma last som de seglande paketfartygen, men kostnaderna för den första utredningen och underhållet skola utan all jemförelse bli större. De skola ha samma höjd som ett högbordigt krigsskepp, och på wvisst sätt äfven dess master och tågvirke, emedan de äro 1rrättade äfven för segel. Hvart och ett kommer att kasta 1,500,060 Fr. De löpande utgifterna bli ganska ansenliga. De seglande paketbåtarnae från New-York till Liverpoel hafva endast en besättning af 20 man; ångfartygen skulle behöfva åtminstone 100. På ångfartygen på Medelbafvet utgör besättnipgen 42 man, då den på en fregatt endast ar 5 till 600. Kolen allena komma att kosta så mycket som en n besättning af 100 man. Vattnet och lifsmedlen för denna personal skola äfven minska utrym