Aftonbladet – 28 oktober 1836, sida 3

SR BS ARER TILL ht ee vVvLlikl ULLA alv i fak lug ett rätt anmåärkningsvärdt förhållande, så vanligt som det motsatta annars hos oss nu redan ling tid varit och är i ungt folks vitterlek. Såsom profbit på Hr S:s sångarskap, hvilket i dess helhet vi rekommendera till publikens närmare bekantskap, kunova vi icke underlåta att anföra t. ex. följande poem, kalladt Louise. Oskuld och skönhet kystes en dag i popplarnes skugga. Amor, bland rosor dold, såg det förälskade par. Rik på förslager, som alltid han är , den bevingade skalken , Hastigt en tanka han fick , hastigt han tog ett beslut: Blifve den himmelska kyss en himmelsk flicka! han sade. Sagdt, och för gudens blick rodnande stod min Louise. Ännu ett litet stycke, i en annan stil: I den älskades minnesbok. Mathilda, som så högt jag skattar! O, glöms jag någonsin af dig, Så vet att mitt beslut jag fattar, Och — — — — — tröstar mig. — Under titel af Strödda anteckningar under vistandet utv Preussen, Sachsen, Osterrike och JItalien har Herr Ekmarck i Strengnäs i dessa dagar utgifvit vår, för den inheraska konsten allt för tidigt bortryckta, målare Roos af Hjelmsäter efterlemande handskrifter. Man har ännu i friskt minne den ohyggliga ändalykt denne talangfulle artist fick , att i Amerikas skogar bli offer för en Boas-orm. Det var en besynnerhg man, deone Roos af Hjelmsäter, och han hade aldrig någon varaktig stad; med sin kära bund bredvid sig och med sin papegoja i bur på ryggen vandrade han outtröttligigenom länder och riken. Men det låg onekligen mycket geni förborgadt hos honom, och det röjer sig äfven från början till slut i dessa anteckningar. Det hela är temligen fragmentariskt, såsom på stående fot annoteradt under den brådskande Romvandringen, sammanpressadt, korrt och godt, i uttryck, oförbehållsamt dikterade af stundens och ställets intryck. Men det ligger nästan i hvarje hans omdöme, i hans likuelser, hans komiska anmärkningar, någonting mycket originellt, något som slår spiken på hufvudet, som man säger, ofta något hjertinnerligt humoristiskt. Det vore lätt för oss, att härpå anföra en mängd spridda exempel, men vi förmoda att man skall vara högst belåten med att sjelf taga boken hel och hållen i närmare skarskådande. Dessa anteckningar äro icke fullspäckade med redogörelser för visiter hos grefvar och baroner, fursiar och exellenser, och åtföljas icke af några mnotabihteters mer eller mindre för författaren smickrande autogrammer; mången skall måhända likväl med oss finna dem i flera stycken intressanta thy förutan. — Vi begagna lägenheten att med några rader insinuera i allmänhetens kära minne ettarbete, under namn. af Theater för sällskapskretsar, hvaraf tvänne häften redan äro utkomna. Vi hafva ansett en sådan insinuation så mycket mera lämplig just nu, då den inträdda ruskiga hösten allt mer och mer tvingar nöjena inom förmakets och salongernas fyra väggar, och Thalia, delande societeternas ynnest med Terpsichore, FranCwsens lättfotade gudinna, med den heliga Anton kortmålare, och med Fortepianots mångstämmiga sångmö, i flera kretsar är en och annan afton hjertligt välkommen på thevatten och sockerbröd. Det är icke så lätt, som det vid första påseendet kan tyckas, att göra ett passande urval af pjeser för en sallskapsiheater; utom annat måste dervid noga tagas i betraktande, att så mycket som möjligt undvera allt embarras vid den sceniska uppsästningen, samt att man ofia måste röra sig med en ganska knapp personal. De båda pjeser, som innehålla de första häftena af ifrågavarande Theater, synas oss uppfylla ell bilhg fordran. Den första är Contessas Öfverrasknin garne, en ganska putslustig komedi, som här på Kongl. Theatern blifvit med mycket bifail gifven, den andra Holbergs vidtbekanta Ienrik och Pernilla, vederbörligen litet borstade och fejade, för att med heder kunna visa sig i finare sällskapskretsar. Herr Sandströms namn på titelbladet lemnar en borgen för att öfversättningen är bland de bättre man kan finna, a