Aftonbladet – 27 oktober 1836, sida 2

ett sekel blifvit förd bakom ljuset af oriktiga omdömen, som blifvit tillrättaviste af Lundblads rna och forskningsanda. j Man skall icke mer omtala segren vid Narva, såsom den adertonårige Konungens verk; man skall endast nämna, att Carl i slaget förlorat sina ena stöfvel; och det var troligen maken han trån Bender skickade, att i hans ställe presidera i Rådet; hvilket var verkligen den sannaste bekännelse, K. Carl gjort i all sin tid. Ty om I han hade skickat sin nattmössa, skulle han ej I med den kunnat antyda sin vana att stampa i golfvet och befsalla tystnad. Utan man skall förstå, att Rhensköld, Stenbock och Lewenhaupt jemte andre tappre befälhafvare voro de, som afgjorde segren i Konungens namn. Man har blifvit öfvertygad, att den i krigshistorien märkvärdiga dag, då svenska armeen gick öfver Dina, och som uppgifves framställa det mest strategiska företag i hela Carl XII:te3 fältlif, upphöjde egentligen den gamle Fältm. Gr. Er: Dahlbergs krigsära; ty han var, såsom Förf. säger, hufvudsjälen i företaget; det var, heter det, den sista förrättning af Gr. Dahlbergs för fäderneslandet verksamma och ärofulla lefaoad, och han satte derigenom liksom kronan på sina öfriga bragder. Förf. nämner åfven i allmänina ordalag, att Magnus Stenbocks råd blefvo Ipå denna dag af Carl icke föraktade; men Förf. nämner icke, hvari dessa råd bestodo; man: får endast af en not veta, att Stenbock skrifvit till sin Grefvjpna, att han väl ej ville beröm-! ma, sina gerflingar, men att han dock ville säga I henne, att Koenuugen följt hans tanka vid ifrågavarande företag. Denna uppgift är tagen af Lönboms Magnus Stenbocks lefverne, utan att ej heller Lönbom uppgifver beskaffenheten af del råd, Stenbock gaf. Då K. Fredrik yttrar i sin skrift sin forundran öfver att K. Carls I första hjeltebragder utmärkte en fulländad I Fält-herre, men de sednare en Don Qui xotes dumåristighet, synes Fredrik icke besinIna, att Konung Carl såsom yngling segrade genom sina Fältherrar, men att när han blef älldre, hade han sina gamla hjeltar icke mer att tillgå och ville dessutom kommendera sjelf, då hela krigsplanen bestod uti att blunda och gå på K. Fredrik mämner, att K. Carl genom en konstig rök, som stod fienden på andra Isidan floden i ansigtet, lyckades att dölja sina rörelser, så att han redan hunnit öfver floden, innan fienden visste derom; detta kallar FreI drik nn Hannibalisk krigslist. Men det var just denna krigslist, Stenbock uppfann; det var just detta råd han gaf, och hvilket bestod i det eukla medlet att itända våt halm, för att förvilla fienden; ty Stenbock var alltid full af i stratagemer i fält, liksom af snillrika infall i sällj skapslifvet. Konung Carl kallade ock StenI bock i sina högst illa stafvade bref Måns Luri-: fax, och stundom Pani-Lurifacus, med afseende I på Steebocks outtömiiga uppfinningsgåfva. Också var Magnus Stenbock Sveriges Hannibal ; i I sanning ingenting mindre. Genom denna genilaliska förmåga att alltid uppfinna nya stratagemer, vaun han segren vid Helsingborg och Gadebusch och var i Hollstein nära att taga Czar Petter till fånga, såsom man låser i Lönnbom; historia. De, som vilja försvara Carls hjeltestorhet, åberopa den utmärkta krigskonst, med hvilken han instängde Czar Peuer vid Prutströmmen; här, säga de, hade han hvarken Rhensköld, , Sterbock eller Leweobaupt, utan uppgjorde han planen sjelf. TIusändaren har förundrat sig öfver att personer vilja doma om K. Carls miI Htäriska skicklighet, hvilka ej läst annat om arl än Christian Wihlins Svenska historia, elier till det högsta Silfverstolpes och Magni Bruzelii. I lika måtto lära ock Herrar mlitärer förundra sig, att män, som ej tillhöra deras stånd, våga döma derom; och deri kunna de hafva rätt, så vida de, som döma, icke hafva större beläsenhet i Krigshistorien, än de sjelfve. Men i afseende på affären vid Prut förhöll det sig så, att Storvisiren icke hade uppgjort krigsplanen ; Sultanen ännu mindre ; Konung Carl lika litet; utan General Lagerberg var den sannskyldige Tältherren. Af Norbergs historia får man veta, att K. Carl låg i sitt högqvarter flera mil från Turkiska armeen, att Lagerberg skickade tre ilbud till Konung Carl, med underrättelse em tillståndet och med uppmaning att Konungen täcktes personligen vara tillstädes, emedan tiden nu vore INNe fatt Åh Snmnck Adisa rd Dirsltawa LE