Aftonbladet – 26 oktober 1836, sida 2

maste inträflla, memligen att när Jorden är fördelad i så små lotter, att ett hushåll på den icke är bergadt, eller om ett utvidgadt fabrikssystem har tillskapat en mängd fria, oberoende arbetare, som ingen gruadfond eller egendom ega, och missgyrnande omständigheter för fabriksväsendets förmonliga drift uppkomma, så att den vid dem sysselsatta populationen icke kan berga sig, då måste hvarje församlipg vara phgtig att underhålla hvar och en sina fattige. Sådant är förhållandet i Skottland , Sverge , Norge, Danmark, Helland, Schweiz, Norra Amerika, m. fl., och synes vara det enda naturliga. Det är icke föreskriften, att hvarje församling skall draga försorg för sina af ålderdomsbråcklighet, af lyten eller genom andra tillfälligheter och olyckor eförmögne blifae personer att föda sig sjelfva, som varit för England så förderflig, utan det är den i sedrare tiden — jag tror 1797 — tillkomne utvidgning af fattigtörsörjningen, bestående deruti : att hvarje arbetare, hvarje qvinna, hvarje barn ansågs böra för sin bergning ega i arbetsförtjenst eller iakomst en viss summa i hvarje vecka, och hvad som brast i denna, på ganska olika och osäkra grunder uppgjorda inkomsttariff, skulle församlingarna tillskjuta. Visserligen kan en fabriksbefolkning, genom långvariga ofördelaktiga omständigheter, komma i den belägenhet, att den lider nöd och betryck, och Franska revolutionskriget med sina oerhörda taxor, och med de hinder deita krig lade i vägen för afsättningen af Englands hopade fabrikater, gaf will detta betryck en rik anledning; men man frestas nästan att tillskrifva uppkomsten af Englands förvån ande fattiglagar den fruktan aristokratiers och medelklassen, uppskrämde af scenerna på kontinenten, gemensamt hyste för de arbetande klassernas missnöje och obelåtenhet. Ienan den nya fattiglagen blef sistlidet år i Parlamentet antagen, var en komitt tillsatt, som anställde ganska vidlyfiiga och fullständiga forskningar dfver den verkan det dittills följda fattigunderstöds-systemet hade medfört. Dessa undersökningar äro, såsom vanligt, tryckte, utgörande tvenne digra volumer om 4 a 300 pagina hvardera. Det är ur dessa undersökningar, som nedanstående märkliga fakta blifvit utdragne, hvilka säkert både förtjena och skola fästa många af mina landsmäns uppmärksamhet och efiertanke. Hvarje skilling, som utan verkligt behof användes ull fattigvård, är en uppmuniran at sedeslösheten , lättjan och slöheten, och i samma mån skadligt för dem af arbetsklassen , som nödgas anstränga sina krafter för att kunna berga sig. Det är med mångfaldiga exempel bestyrkt, ait de som en gång lefvat på allmosor, blifva edermera fattigförsörjniagens beständige hjon, icke endast för sig sjilfve, utan äfven för sma barn. För några år tillbaka utdelade Herr Randal Jackson, Overseeri (Uppsyningsman eller Fautigt föreståndare) för Lambeths församlings fattighus i London, socker och th tll någa dervarande åldrige fattige, Denna lilla gåfva blef derefter permanent, och nu ha 95 fattige i hvarje vecka 6 pences tillökning 1 deras vanliga underhåll, som för året gör 200 L., eller i kapital 4000 L. — 509,000 Rdr Banko, blott för I denna lilla välmening. I Hambledons socken voro år 1924 tvenne rättskaffens och dugliga arbetare, som hvardera Ihade många barn. De blefvo sjuke ca längre tid, men begärde ändock icke fattigunderstöd. Overseern, som såg deta, skickade till dem ett pund sterling i gåfva, och ifiån denna stund kommo begge två på fattiglistan samt fortfara att så vara allt till närvarande tid. — Föräldrarnas exempel verkade högst menligt på barnen, hvilka också alla kommo på fatiglisten ET oförståndig välggrenhet met fattige, är atl lägga hyende under läittjan och håglösheten. På de ställen i England, der man icke, såsom hos oss, haft fattighus eller rättare arhetshus, har man skickat en del fatuge omkringtill ; grannarne, i mån efter som de varit taxersde till fattigförsörjningega , svarande mot hvad Vi kalla föda dem turvis på roten. Som fattigförsörjningen i England olyckligtvis sträckt sig jäfven till de fullt arbetsföre, när de uppgifvit sig icke finna tillräckligt arbete eller kunna lefva på deras arbessförtjenst, så ha dessa persoIner blifvit fördelade i socknen tll Farmers I liordhrakare och arvovwdkt. tä att förrätta de