VV —r—L LL 000 (Insändt.) Med anledning af den i N:o 10 af Sjette Aftombladet iaförda och emot Stadsläkaren i Linköping Prefessor Ahman rigtade anmärkning , anhålles hos samma tidnings Redaktion om benäget upptagande i tidsingen al följande: Ehuru insändaren icke i så måtto kan gilla Professor Åhmans förfarande, sådant det i nämnde tidaingsnummer uppgifves , som författningen bestämdt påbjuder en fullständig yttre och inre läkarebesigtning, och sdetta äfven i sådana fall då den sednare uppenbart. är onödig, är det doci haos öfvertygelse, att en läkare icke försyndar sig geaom att underlåta obduktion i sådana fall, då 1ngen sbällg misstänka på förgiftning eller annat slags mord förefinnes, eller då en sådan noggrannare undersökning icke af vederbörlig domstel specieltanbefalles. Såvälför domare som för läkare inträffa ofta sådana fall, då de mera böra handla efter samvete och öfvertygelse än efter strängt laglig form, för att undvika att spränga archiverna med onytliga akter och luntor, som, utan sanningens uppoffring, gerna kunnat sparas. sInsändarens afsigt är icke att härvid uppehålla sig, utan endast att framställa några oförgripliga tankar om orsaken, hvarfore en och hvar läkare i någon mån torde vara ursäktad om han undandrager sig en dylik för rättning, så vida det kan ske utan uppoffring af hans egen ofvertygelse och moraliska förbindelse. Skall staten i detta afseende på honom kunna hafva stränga fordringar, så måste ock staten för em sådan förrättning — den både ausvarsfullaste och besvärligaste af alla enj läkares åligganden — ersätta läkaren på-helt annat sätt än i nu gällande författningar bestämmes. Mot hvarje skyldighet bör alltid ställas en motsvarande rättighet, och då läkaren för en sådan obduktion, som med alla sina observanda, samt utskrifoing af 2:ne exemplar af besigtningspre