Aftonbladet – 21 oktober 1836, sida 2

måste vinnas på elt annat; och det troliga är att då Lorderne inse detia, skola de icke hålla ut till det yttersta. Men göra de det, har Underhuset blott ett laga ännu ett steg till och förklara, att bille-, antagoa af det vissa gånger, och med vissa mellanskof, äro lag. Detta skuile folket mottaga med förtjusning och genom sin lydnad göra besluten till lagar; och ifrån det ögonblicket är Öfverhuset afskafladt. Saken skulle kunna ske lika lugnt, som man voterar en beskattningsbill. Collision!? Hvad kunde Lorderne göra? De skulle kanske draga svärdet. Så gör ett band af lika minga lurend: ejare på kusten; men detta skrämer eller bekymrar icke nationen.) Men skall kanske säga oss, att domrarne ieke skulle erkänna såvanra lagar och vägra att tillämpa dem. En hel hop af dem skulle känna någon lust till dylikt, derpå tvifla vi icke; men de äro menniskor, som se efter, hvarifrån vinden blåser. Då nationen och nationens representanter, i sin fasta föresats att undanrödja ett odrägligt ondt, icke hafva fördragit, att Lorderne stått i vägen för dem, skola domrarne icke vara sena att finna, det de ej heller skola tillåtas ståivägen, Det är lätt att fylla platserna efter doma:e, som sätta sig upp mot lagstiftningen. ) Lo:d Johbn Russell har låtit förstå (!1y han är en af dem, som tycka om att uttrycka sin mening genom omsvep snarare än genom rent språk, då deras och samhällets böjelser icke åro alldeles ense), att ingen reform af Ofverhuset behofves; och bärutinran har han naturligtvis blifvit eftersagd af Attorney General. Säkerligen äro deras argumenter icke beräknade att göra stort intryck. Lorderne, säga de oss, skola blifva klokare. Vi hafva således deras ord på denna stora händelse, hvarpå så mycket af vårt väl beror; och det är således af vigt att betrakta, hvad det är värdt, Först och främst böra vi efiertänka, hvi!ka de män äro, som fordra af oss ett så låmgt drifvet förtoende, i fråga om en för oss så oändligen vigtig sak. Än om de misstagit sig i sitt sålunda för Lorderna gifpra ord? Skall det icke vara en stor tillfredsställelse för oss att se oss offer för aristokratisk misshandling, emedan Lord John Russell och Attorney General sagt oss, att vi ej hade att vänta den? Låtom oss derföre lugnt fråga, huruvida det är troligare att de misstagit sig i denna sin försäkran, eller tvärtom. Om lvi med dem skulle antaga, att det ljus, som Iskiner på det öfriga samhöllet, och som, enligt hvad de med skäl säga, kan väntas att komma att lysa hvart år med allt större och större kraft, ej skall låta Lorderna stadna i samma tjocka mörker, hvari de ännu äro nedsänkte, skall då deras högre förståndsgrad göra dem mindre fallna för at söka sina egna fördelar? Är en sådan supposition som denna förenlig med vår erfarenhet om menniskonaturen? Skola icke Lorderne lika mycket tycka om magt, sedan deras underhatvandes klokhet i någon mån tvungit sig in bland dem, som förut? Och skola de icke lika mycket tycka om att göra denna magt gällande till sina egna ändamål, på samhällets bekostnad? Det är icke aristokratiens okunnigbet, som vi hafva ait tacka för alla våra lidanden, utan en vida djupare rotad orsak: det högre värde, hvar och en sätter på sig sjelf ån. på andra. Råda Lörd John och Attorney General oss verkligen att underkasta. oss aristokratiskt förtryck, till dess 1ordernas klokhet får öfverI hand öfver denna luste? Den kortsynthet, hvarur en dylik tanke .skulle appstå, år icke det minst märkvärdiga i detta emfatiska råd. Lord John och hans ksmrater vänta tillvaron af detia mått af klokhet hos Lorderra då först, då bildningen finnes till en sådan grad. inom samhället, att de ej kunna vara den förutan, Detta vill söga ett tillstånd, då ingen förhäfver sig öfver sin nästa, då hvar och en är kka mån om hans bä Åsta som om sitt eget; ty Lord John och hans kamrater torde sakert tillsiå, att Lorderne just äro de siste inom samhället, dem denna him— I melska anda når. Men är det möjligt, att Lord John och hans kamrater icke skulle inse, att 17) Står det verkligen så till i England? Det vore bedröfligt. Att öfverträda lagen, för att få goda lagar, är ett förfärligt experiment; som kan sluta med att få inca lagar. Men-—