Aftonbladet – 21 oktober 1836, sida 2

(Forts. fr. gårdagsbl.) Vid anställande af dessa betraktelser kan man cke afhålla sig att vända tankan på Englands läge i afseende på sin Jagstiftning. Pl Nära hälften (?) af lagstiftningsmakten hvilar hos menniskor, som genom det sätt, hvarpå de innehaf va henne , nödvändigt ofvergå till en corps af fiender, sådana vi nu beskrifvit dem. Deras förrämsta fruktan är, såsom vi sett, hvarje närmande till god styrelse. Deras ifriga bemödande är följaktligen att förebygga den; och. förbållandet är — ett utan tvifvel bedröfligt förhållande, — att detta står i deras magt. Tillvaron af denna magt är ett ondt, så stort att allt amnat ondt i staten är ett intet deremot. Att ett klarsynt och beslutsamt folk skall tåla det i längden, behöfver man väl icke frukta; men huru länge det kan lyckas att drifva sitt spel med fagra ord och obetydliga concessioner HN rättan tid anbrsgta, är ej lätt att gissa, i synnerhet så länge folkets ledare i striden mot dem, , uppmuntra dem så vackert, genom vekhei sina bemödanden för framgången af god TANKAR OM ARISTOKRATIEN. I styrelse och den svaghet, hvarned de yrka äfven de reformer, dem de gilla. Imedlertid måste Engelska folket med luga beslutsamhet brinja till mognad sina tankar om sättet att möta iett så stort omdt, bvars undanrödjande är en j oundviklig nödvändighet. Då man tager sina mått och steg för undanrödjande af olägenheter i styrelse-machineriet, måste man med så liten förändring, som möjligt, vinna sitt ändamål, om det vinnes, ty half-mesurer: förråda endast en svaghet, som inger djerfhet till motstånd och ökar svårigheterna fö