Aftonbladet – 19 oktober 1836, sida 2

alt den råkning, som kilandralts, 1cke plilvi: Notarien Frisk tillställd förr än em månad efter det, enligt angifvelsen, emellan Sabelfelt och Österman, i Frisks närvaro, passerade uppträde, och dels att stämningen icke härstädes blifvit begärd eller uttagen förr äm Österman redan hos Kongl: HofRätten gjort anmälan derom och å Sabelfelt yrkat ansvar, och då det, vid sådant förhållande, icke vere omöjligt att stämningen tillkommit i afsigt att derigenom hindra Frisk från vitresmål i saken, blef nu, jemlikt stadgandet 1 17 Kap. 13 S. RättegångsBalken, Frisk tillfrågad, huruvida han, med ifrågavarande stämnings uttagande, åsystat eller haft för afsigt att göra sig jäfvig att i målet vitna; och förklarade Frisk, att egentliga motivet till ifrågavarande stämnings uttagande utgjordes af det i stämningen upptagna förhållande med den af Sabelfelt Frisk tillställde räkning, ehuvuval Frisk icke ville. bestrida, det han, som förutsett, att han uti ifrågavarande måk skulle komma att såsom vitne åberopas, ju äfven med stämningen åsyftat att gifva anledning till sitt utestängande från wvitnesmål. Sedax Häradsköfding Möller förnyat sina emot Friherre Koskull och Notarien: Frisk framställde jäf, samt Friherre Koskull, i anledning af Mollers till honom, genom Rätten, framställda fråga, medgifvit det kan, då han wid ett tillfälle träffat Underlöjtnanten Österman, först frågat denne, om det vore sant att Sabelfelt kallat Ho—nom skurk och spottat honorvi ansigtet, samt derefter, i anledning af Östermans förfrågningar, och under sedermera uppkommet samtal, berättat alt Sabelfelt sielf skulle hafva sådant för Friherren omtalt; fingo vederbörande afträda, medan KämnersRätten öfverlade till följande Beslut: . Då ej mindre Underlöjtnanten. Osterman, än Friberre Koskull medgifvit, att Friherre Kaskull för Österman omtalt den omständighet i ifrågavarande mål, rörande hwvilken Friherren blifvit i såsom vitne . åberopad, eller att Sabelfelt skall vid ett tillfälle hafva för Friherren berättat det han kallat Osterman för skurk och spottat lhonom i. ansigtet, och derigenom om Österman lutspridt förklenande rykte, finner Kämnersrätten I Frih. Koskull böra såsom angifvare i denna del af målecv anses och, på grund deraf, jemnhkt 17 kap. 7 f Rättegångsbalken, icke kunna tillåtas att i målet vitna; men hvad deremot beträffar Notarien Frisk, så, enär Frisk, i afseende på den af honom å Sabelfelt uttagna ;I stämning, förklarat att hans bevekelsegruad till I densammas uttagande till en del varit att derigenom undgå att uti detia mål aflägga vittnesmål, finner Kämnersrätten, med ogillande af ; det emot Frisk framställde jäf, honom, jemolikt ; I sednare momentet af 15 f 17 kap. Rättegångsbalken, vara oförhindrad och ojäfvig att i målet -lvitaa; och kommer, i följd häraf, ej mindre t Frisk, än Löjtnanten Frejdenfelt och Friherre : Duvall, emot hvilken något jäf icke blifvit ani mäldt, att såsom vittnen, efer-sflagd ed, höI ras. Emot förestående beslut, som för vederböranI de, åter inkallade , afsades, anmältes missnöje af Underlöjtnanten Österman, i hvad det rörde I Friherre Kosku!l, samt af Klädeskramhandlaren , I Sabelfelt och Notarien Frisk, i hvad det angick t) denne sistnämnde, hvilket härstädes skulle ane I tecknas. t) Notarien Foösk, Löjtnant Frejdenfelt och Friherre Duval! fingo härefter aflägga vitneseden, deruppå de varnades för dess ofverträdande; och tl) hördes: . 1:o Frejdenfelt, som, sedan han, i anledn ning af sin framställda förfrågan, huru långt ilhanvs genom vitneseden åtogne förbindelse att -l yppa hvad han visste, sträckte sig, blifvit unI derrättad att eden förpligtade honom att omtala le l allt hvad han sjelf sett och hört, som kunde n tjena tll upplysning i målet, men ej hvad han ulendast af andras berättelser kände, förklarade latt han, vid sådant förhållande, icke hade nåbs gon upplysning i målet att meddela, samt att n I han aldrig varit närvarande vid något tillfälle s-! då Österman blifvit af Sabelfelt oqvädad. tt) 2:o Friherre Duvall, hvilken berättade: att ,kldå han lördagen den 4 sistlidve Juni på försI middagen , i sällskap med Underlöjtnanten Oy-sterman, kommit gående å Jakobs torg å Norrrmalm, och derstädes mött Klädeskrambandlaren n Sabelfelt , hade Österman gått emot Sabelfelt och in frågat honom hvad det vore för rykten, Som han utspridde angående Österman? — att då C.helfelt häruDnnå icke svarade något, utan en