sin till Kongl. Svea Hofrätt ingifna skriftliga srgifvelse i målet, att då Österman Onsdagen d. 1 sistlidne Juni på förmiddagen från Vesterlånggatan begifvit sig genom Stera Gråmunke-: gränden till Stora Nygatan, och i Gråmunkegränden mött Klädeskramhandlaren Sabelfelt i sällskap med Extra Ordinarie Notarien Frisk , samt denne sistnämnde, såsom bekant med Osterman , dervid, aftagande hatten, helsat på Österman , hade Sabelfelt, under symbar hetta samt spottande åt Österman, yttrat till Frisk: fy tusan djeflar, helsar du på en sådan skurk? — och då Österman härefter, utan att förehålla Sabelfelt detta yttrande eler ens svara honom derpå , stillatigande fortsatt sin väg åt Storal: Nygatan , hade Sabelfelt, arm i arm med Notarien Frisk, kommit efter och, sedan han passerat förbi Österman, ställt sig i vägen för honom samt, under hotande med knuten: näfve, fiera gånger yttrat: Ni är en sakramenskad skurk ; ni borde spetsas ; att då Österman någon dag derefter träffat Friherre Koskulb, hade denne frågat honom om det vore sannt hvad . Sabelfelt för honom berättat, nemligen att Sabelfelt skulle hafva 3å allmän gata kallat Österman skurk och spottat honom i synen, hvarmed Friherre Koskull jemväl skall hafva för Österman omtalt, det Löjtnantew Frejdenfelt äfven för Friherren berättat, det Sabelfelt tillhonom gjort enahanda berättelse om sitt uppförande emot Österman, och att då Österman, i sällskap med till vitne åberopade Friherre Du-l! vall, några dagar derefter, eller Lördagen den 4 i samma månad, å Jacobstorg på Norrmalm träffat Sabelfelt och dervid gått honom till mö-1 tes och frågat honom dels omhan verkeligenr för andra personer berättat det han kallat Österman en skurk och spottat honom i synen, och dels af hvad orsak han ansett sig kunna ett slikt rykte utsprida, hade Sabelfelt icke allenast erkänt både att han sådant omtalt, utan äfven förklarat sig vidhålla sina yttranden om Österman , och sådant i anseende till Östermans usla och dåliga uppförande emot sin förra fästmös förmälande Osterman, att han för allt detta å Sabelfelt yrkads laga ansvar och bestraff-! ning. I Häröfver hörd förklarade Elädeskrarahandlaren Sabelfelt, att han till alla delar 3estridde.: Underlöjtnanten Östermanps emot Sabelfelt fram-! ställde angifvelser, och förnekade påde att någonsin hafva kallat Österman skurk ocir att hafva sådant för andra. omtalt, ehuruväl Sabeltelt icke ville dölja, att han inom sig hyst den tankan , hvilken han dock aldrig yitrat, nemligen att Östermans uppförande emot sin förra fästmö icke varit honnette. . Häruppå anhöll Underlöjtnanten Osterman att de närvarande vittnen måtte till angifselsens bestyrkande varda afhörde; och blefvo, i anledning dovaf, ofvanuppräknade vittnen förekallade, hvarvid, uppå fiåga, om något jäf emot dem vore att anmäla, MHäradshöfdingen Möller yttrads, att då Underlöjtnanten Österman, uti hans nyss afgifne berättelse, uppgifvit, att Friherre: Koskull sjelf för Csterman omtalt hvad Sabelfelt för honom, i afscende på sitt uppforande emot Österman, skall halva berättat, och på Hvilken Friherre Koskulls berättelse Österman tycktes hafva grundat sin angifvelse derom, att Sabelfelt skall hafva om Österman utspridt förklenande rykte, kunde Friherre Koskull icke anses annorlunda än såsom augifvare i målet och, på grund deraf, vara jäfvig att såsom vittne deruti afhöras; äfvensom Möller, emot Notarien Frisks afhörande, anmälte det jäf,y alt Frisk, såsom ägande Rätegång med SabelI felt, vore att anse såsom nans vederdeloman Toch af sådan orsak icke kunde tillåtas att i I målet vittna; men emot Löjtnanten Freidenfelt och Friherre Duvall hade Sabelfelt icke något jäf att anföra; och företedde ; I Sabelfelt, till bestyrkande af det emot Notarien Frisk anmälte Jäf, en den 19 sistlidne August -laf denne KämnersRätt meddelad stämning å SaI belfelt, att Tisdagen den 13 i denna månad hos t! KämnersRätten afgifva svaromål å Frisks, uti er j den 6 Augusti detta år daterad, till Kämners-I Rätten ställd ansökring, väckta påstående, at ti som Sabelelt uti en den 1 sistlidne Juli Fris! e tillställd räkning å åttatioåtta Riksdaler Riks-) gäldssedlar orätt påfört honom ett belopp af fy ratio Riksdaler sammaa mynt, Sabelelt måtte för pligtas antingen i bevis leda riktigheten af sam ma fordringsbelopp, eller att samma post frå 0 I räkningen afskrifva. f TUöäromat anförda Tludonlotnanton Österman