lofsjunga dig vid flamman af de högtbegåfvades stora purifications autodafe. Och nu är det icke mer toma fraser; o nej! Statsmannen och den lärde få ej mera hårdraga massan efter egna hugskott, eller charlatanisera med blinda theorier. Denna massa skall uppvakna till nytt lif, nu är frågan om att i ordets bästa meniag lefva och låta lefva, och vi upprepa det ännu en gång, allt, som vill skitja sig från samhällets stora lifsträd, är en förtorkad gren, som bör afhuggas och kastas i elden. Hvilka nya och svåra förbindelser har icke Statstidningen nu åtagit sig att upplyftia massan af folket till sannt menniskovärde, att drifva charlatanen och blinda theorier ur Pstatsmannen och den lärde, att rena det Augias stall, som änmnu är förstoppadt af den pudrade tidens ytliga alluvium, det är ett arbete for Alkmenes son och Jupiters, och vi råda Statstidringen att följa hans method. Aftonbladet, som så ofta skådat den förkastade tiden i ogonem, skall icke underlåta att uppmuntra, råda och styrka. Till en början råda vi då Statstidningen, att ej bekymra sig om den stora verlden och dess organs, Minervas, många omdömen. Det första steget, det svåraste är taget; allt derföre, J båda neophyter, du unga tid och du gamla Statsiidning, framåt marche, ta hvarann i famn! en kyss! Se så, uu är försoningen gjord! för evigt! Och nu j alle, som betungade ären af den gamla tidens bördor, vältren ej mer den sisyfiska klippan, bären fram edra håfvor! Bördens iöreträden, de biskopliga apanagerna, skrån och monopolier, fram med dem! Statstidningen bugar vid offeraltaret; en faddergåfva åt neophyten! De högstbegåfvade behöfva stora gåfvor. Fruk ten ingen öfversvämning!? Statstidningen renar flodens väg och förskönar dess strand. Stadna du gamla författningsfabrik, och sälj dina inventarier från den fordna tiden! Vår tid måste hafva sin egen stämp t. Bort J Statsmän och lärde med edra hugskott och blinda theorier! Massan får e mera hårdragas Omgjorder eder alle J besvärjare och trollkarlar, till strid för den nya tiden! ? Bättre är eder att lefvande ingripa i tidens bildning, än äfven de vackraste försök att uppväcka döda. Vi som så ofta uppburit smälek för den unga tidens oroliga sträfvande, och så ofta erfarit motståndet af det slamm och de vrak, som stänga bädden för dess vågor, vi häpna i sanning för de svårigheter, som skola möta Statstidningen vid dess omvändelse. Vi som så ofta, med prosaiskt lugn, skådat den poetiska svirdel, som bemäkvgat sig neophyten, vid första drycken af liberalisme berusande nel vi knona ej slata denna nenta gratulation med något bättre, än det ada uttrycket: ceci va bien, pcurvu gwil dure ). fs HESOm ) En Fransman gitvit sig ut for fö: Statsudningen, :, och gjorde a reflexion Me d vas af det Ba mhåll i med det kära far! ÄNKNÄRINGEN I HUFE