Aftonbladet – 18 oktober 1836, sida 2

itism, Servilism men framför allt Konserva-!l tism , heter att vi med utmärkt nöj2 inrymma c dea en plats i vårt blid; må den väl bekomma läsaren! Hvad åter tiden sjelf vill, afven hos oss, är någonting så godt, att vi tro det förtjena vårt bifall och deltagande. Den vill nemligen, att menniskan allt mera skall något gälla som sådan, den vill att menniskan, på hvad plats hon ock står i samhället skall i ordets bästa mening lefva och låta lefva. Den vill alt massan, att folket skall upplyftas till sannt menniskovärde, att då det lider af det stora fallets följder, det äfven i sin mån skall smaka af kunskapens träd. Den vill förenin3, icke söndring, arbetets fördelning, men utan kaster; den vill att lemmarne skola hafva olika embete, men att samma blod skall rinna i dem alla. Den anser nu en gång! kunskapen för en väsendthg beståndsdel af tron, och känner att äfven vetenskap är omsorg utan uppenbarelse. Lyckligt vore det således, om flere af våra högstbegåfvade män, i ställt att sätta en dam mot tidens flod, och så bereda öfversvämningens fara, använde sin kraft att försköna dess väg och rena dess grund. Bättre vore det dem att lefvande ingripa i tidens bildning, än äfven de vackraste försök att uppväcka döda. Enthusiasterne för tidens tecken och utroparne deraf må aldrig så mycket vara blotta väderhanar, den vind som erifver dem är dock tidens verkliga vind, och det är lifvet som blåser honom. Vår tid måste hafva sin egen stämpel; att gifva den en annan är förfalskningsbrowt. Krig och förbund utgöra ej mera historien; man vill känna karaktersdragen hos folket, och samhällets rot. Statsmannen och den lärde få ej mera hårdraga massan efter egna hugskott eller charlatanisera med blinda teorier. Denna massa skall uppvakna till nytt iif. Allt måste derföre åsyfta att bilda, att upplyfta den, att för dess behof använda nytt och gammalt. Prisa måste vi sålunda tidens riktning, i dess sansade medvetande, att ingenting bör stå isoleradt, ingenting sakna sin användbarhet på samhället, att religionen, äfven hos massan, ej får! stå söndrad från vetenskap och konst, att allt som vill skilja sig från samhällets stora lifsträd, är en förtorkad gren, som bör afhuggas och kastas i elden. (nm MSM AA mm bm a aAa An rr ee mm m— KN -—— AA si Hm — I Kanhända tycker sig läsaren lyssna till väl I bekanta ljud ; sådant vore forlåtligt; ty vi neka ej att de äro reminiscenser från våra katedrar , tillfällighetstal och periodiska skrifter , sedan mer än tjugo år tilbaka; men skulle Jläsarn till punkt och pricka förraå gissa den I skrift, från hvilken wi hämtat dem, så må de t. fört stas att vi an vada det kända genmilet, jie at att du vil någonting så godt, så godt Hell dig du så nyligen onda, åu revoluti ra, du subversiva , du hånfulla , a iu dårak tiga, du sjelfviska, du fåvitsk da egot slet ska, du materialistiska, du Ida, du fräcka, da kunsamö i krämaretid , ja bekämpr fa ite och visa Ög Ibegåfvade vilja icke mer sätta: len damn för dina vi ågor , utan i stället använda TI sin kraft att försköna din väg och rena din! rund. Bryt blott ej så hårdt på de gamla; er AV I underskurna dammarna! Låt bida dig, käre: låt bida dig! Det är icke packet, med spaden sängkamrat, du nu kommendeå , ; och hackan ti rar; des är en annan. I strömreniningskommitiden måste arbeten. Dessutom inträffar tj med sina baler, konserter, s re j tördrifver all annan tid. Sen kommer . sh! och så snart man firat första Maj och slutat på fängårdsgårde så att de höga hemta andan Då sina som