Aftonbladet – 17 oktober 1836, sida 2

En härstådes nu vistande Tysk språklärare och Filolog, Hr Julin Fabricius, har hos Red. anhållit om införande af följande recension öfver Lyths Tyska språklära: LYTHS TYSKA SPRÅKLÄRA. Andra upplagan. Öfvertygelsen, att vi hafva brist på goda Tyska grammatikor, är utan tvifvel den orsak, som inom några få år förmått så många att söka medelst arbeten i denna väg afhjelpa en sådan brist. Frågan är blott, huruvida den ene eller den andre mer eller mindre lyckats att tillfredsställande lösa uppgiften. För att kunna detta, erfordras i grammatiken, liksom i hvarje annan vetenskap, att man är förtrogen me dess progressiva utveckling, samt, med hänseende till språkkunskapen, att man känner icke blott hvilka åsigter för en 30 år tillbaka Voro gällande och af grammatikerne, såsem resultatet af Ispråkets) dåvarande ståndpunkt, uppstallde, utan äfven och fast mer huru liktidigt med språkets seduvare utbildniag den grammatikaliska vetenskaper blifvit omskapad och fullkomnad. Utan en sådan kännedom skall vetenskapen föga riktas af nya böcker, de der i em serskild, mer eller mindre regelmässig form och logisk ordning blott ånyo uppduka, hvad redan länge väarit kändt. Härmed vill Refer. döck alldeles icke påstå, att det obetingadt skulle böra tillerforderligheterna af ett godt arbete, att man, för att bringa något nytt i dagen, skulle nedrifva den urgamla , gexom alla tider helgade byggnaden och uppställa nDya systemer, hvilka tilläfventyrs blott deruti skilde sig från andra, att de bära nyhetens prägel; en sådan nyhetslust bör förkastas, der frågan blott gäller sanningens uwforskande. Det gifves blott en sanning. Till dess kännedom kommer man på