Aftonbladet – 15 oktober 1836, sida 1

JU SRAe PUISiUIREA, all YCGESIDOflanue tydhgen are IHångt mera angelägna och göra vida större kraftlausträngnåingar för att verka på opinionen i Sverge än i Norge, som tvisten likväl närmast angår. — Åntingen att man nu anser ett bemödande i Norge for sådant ändsmål fruktlöst, el ler icke så noga frågar efter hvad som säges på längre afstånd, blott man tröstas af något med(håll närmast omkrivg sig; nog af, sådaut visar Isig förhållandet. Sålunda hafva vi t. ex. set Statsministern Lövenskiolds båda törsvarsskrifter till RiksRätten utdelss i serskilda omgångar med Statstidvingen. — Jurnalen her meddelat I Finska tidningars betänkligheter och bekymmer öfver Storthingets förfarande; sjelf har Statstidningen, för att gifva eu vackert föredöme af sin oparuskhet, som bekant är, icke underlåtit fåkta, sågodt deu kunnat, för ilr Statsminietern Loövenskiold och för den Norska !Konunsamakten, lika afrigt som om det hade skett för egna arts el focis,;, utan att meddela något som varit sagdt å andra sidan; och slutligen har äfven Dagbladet fått några gånger släppa Jull sitt gråa skinn för allehanda pesteringar öfver Norrmännen. Svenska Miuoerva, hvars literära anrättningar, i stället för hennes gamla matsedel, soppa på en spik och aladåb på ingenting, au en tid varit något mera stadiga och innehållit hache jeller kalops på de Norska demokraterna såsom piece de resistance, fricase på Mendizabal såsom mellanrätt, och omeleite. soufiige på Don Carlos herrliga egenskaper, såsom desert pour la bonne bouche, har besynnerligt nog, under denna veckan hållit ett slags fastebotoch I bättrivgsdagar, och tillka varit sysselsatt att velderlsgga den förmodan, att hon vore H. Exec. Lövenskiolds hohmaästarinna, eller med andra ord: likasom Statsministern Lövenskiolds (egen tidning . Det är, sedan man läsit hennes båda numirer 118 och 119, obegripligt, huru någon ens kunnat falla på den orimliga iden at beskylla I henne härför. Svenska riinerva har existerat i nog många år, att det kan vara, hvad det j också är, allmänt b-kant, att hon hvarken är eller någonsin varit, orgam åt någon, det måtte nu vara hvilken som halst.? — — Allin sedan den gloriösa Juliirevolutionen hafva vi, säger hon, iika konseqvent firklarat oss emot revolutionsväsendet i allmänhet och emot de revolutionåra teorierna, på hvad sprak de måga framställas, och i hvilket land försöken till deras praktiska användande än måga göras. En alldeles nödvändig följe al denna konseqvens i åsigter och handlingssätt var, att då de republikauska, mot all verklUig. konungamakt fiendtliga och subversiva idgerna förkroppsligade sig till den grad i Norge, att de väl ingenstädes, der revolutionen ännu icke utbrutit, framträdt till den grad lumpiga, rå och ohyfsade? — — — Visade sigi denna kaotiska natt någon stjerna på fästet, upptäcktes uågra fenomener af förstånd, sans och tördomsfrihet ibland denna massa af oformlighet, oforstånd och vildsinthet, så låg det i sakens natur, att vi derpå skulle fästa uppmärksamheten. — — — Oss har ingen, för att döma af Norska bladen, hvarifrån vi hemtat våra omdömen, synts så både oförstalldt , fri modigt och tillika sakriktigt hafva uppfattat och utsagt det rätta förhållandet, som Statsministern Lövenskiold; — — och devaf har I helt naturligt fa!lit sig, att vi företrädesvis uttryckt den belåtenhet, vi uti vår ringa mån erfarit af hvad H.E. Lövenskiold öfver somliga af de ifrågavarande ämnena yttrat. Minerva inser mycket väl att det för H. Exc:s borge liga lugn kunnat vara nyltigare, om han icke afgifvit dessa yttranden, eburu hedrande och för H. Exe:s: namn i historiea förmånliga de äa måga hafva varit; men då H. Exc. lagt mer vigt på den sedoare, vVäsendtligare. omständigheten, än på den förra; Ysåsom hans egua handling utvisar, så har Minerva också ansett sig oförhindrad, att öppet och klart deråt gitva den opartiska gärden af sitt, obetydiga bifall. Hon hänvisar således, för att vederlägga de ohemula tillmälena, vll hela sin föregående pojlitiska vandel ? Så förklarar Minerva för sin Idel, hvad Aftonbladet förklarar såsom en följd af iclytelse; något, hvarför Aftonbladets Redaktion förmenas väl veta, att Minerva icke är tillgänglig, och hvarför just de högst uppsatta personerve i samhället mycket väl veta, att hon Yhacer en hösct Äämtalig wardansvst. i I ;