Aftonbladet – 13 oktober 1836, sida 2

ringsgrenar, utan ock till långvariga tvister, manufakturister och handtverkare emellan , angående gränserna af deras arbetsfrihet och rätlighet för dessa idkare att antaga gesäller, förklarar Kollegium att om erdning, enkelhet och rättvisa i lagstiftningen angående slöjderne skall kunna tillvögabringas , måste de vil kor, som berättiga att hålla skråverkstäder samt anlägga fabriker och manufskiur inrättningar, blifva enahanda, desto heldre som fabriker och manufakturer ega oskiljaktligt sammanhang med handtverkerierna, så att någon bestämd och på verkliga skäl grundad gränsskillnad dem emellan ej låter sig uppgöra. Riktigheten af denna sats måste erkäpnas; men huru länge Kollegium blifvit demtamma trogen skall snart visa sig. Redan vid behendlingen af andra bufvudfrågan bland dem Kollegium för sig sjelf uppgjort, eller den om skillnaden i rättigheten att i städer och på landet åstadkomma handtverksarbeten , anser Kollegium att på landet icke handtverksverkstäder, vaen väl fabriker och manufakturer få bedrifvas. Vi lemna åten hvar att döma, om icke här den fullkomligaste motsägelse igenfinne3, ty när Kollegium sjelf sagt ait ingen bestämd giänsskillnad kan uppgöras emellan fabiik och handtverk, huru skall det stadgande kunna efterlefvas, alt handtverk endast fir utöfvas i stad? I sammanhang härmed har Kollegium yttrat sig om de så kallade gerningsmän, kände under benämning af socknehandtverkare. Om dem lemnar Kollegium den upplysning, att deras verksamhet är 1 allmänhet inskränkt dertill, att vandra ifrån gård till gård med sina verktyg och med biträde af sin lärgosse i allmogens egna hus förrätta de arbeten eiler åstadkomma de tillverkningar, hvilka landtmannen och hans hushåll för d2gligt bruk och behof bar af nö— den, och hvartill han sjelf ofta bereder råämnet. Vi tvifla på att beskrifningen slår ut med verkligheten; men utan att föreslå utvidgning af såden gerningsmännens verisamhet, anser dock Kollegium dem böra ökas med byggmästare, garfvare, kakelugnsoch krukmakare, kopparslagare , målare, repslagare, sadelmakare, snickare, tannbindare och vagnmakare. Huru äfven de fleste af desse , till exempel kakelugnsoch krukomakare, kopparslagare, repslagare m, fl. skola kunna utöfva sine yrken på det sätt Kommercekollegium beskrilvit, utan verkstäder , torde vara hka obegtipligt, som huru med den föreslagne utsträckningen af gerningsmännens antal skall kunna förenas Kollegii sats att inga handtverkstäder skola på landet få inrättas cler drivas. 1823 års Ständer föreskrefvo profs afläggande om skicklighet hos dem, hyilka ville uti bandtverkerierne inträda, utan att likväl bibehålla vilikoret ait hefva lärt eller arbetat viss tid å mästares verkstad , eller att dessa prof skulle granskas af idkarne inom samma yrke, utan af en af handtverkande Borgerskapet valt komitd. Kommers. Kollegium åter har ansett alldeles öfverflödigt att ådagaligga skicklighet eller insigt uti andra yrken nn de under utöfningen af hvilka, genom felaktighet och okunmighet vid tillverkningen något större ordt, såsom eldsvåda, sjukdom eller förlust af Hf kunde inträffa och detta pröfvar Kollegium endast Ivara fallet i fråga om iskonsten och mu: mästarehanc teringen , förgerikonsten , kemisk blekning och andra kemiska beredningar samt kakelugnsmakare-handtverket. Vi skola vid granskning af sjelfva författningen återkomma till detta ämne och dervid tillse huru Kollegivm illämpat berörde grundsats. I fråga om den ålder den bör ega, som åstundar att för egen räkning hölla verkstad eller drifva fabrik, har Kollegium tll förekommande deraf ait personer ej må, förledde af begär till oberoende, obetänksamt företaga sig att hålla verkstad eller drifva fabrik, ansett rättighet dertill ej böra förunnas innan den sökande fyllt 24 år, vid hvilken ålder man här i riket törst kan vänta den stadga och erfarenhet, som med skäl fordras af den, som, utan förut förvärfvad skickhghet i en handtering , börjar att utöfva densamma. Utan tvifvel måste uti alla länder beräkning af stadga och erfarenhet efter ålder, sakna annan grund än probabilitetsläran. Huru olika denna i vårt land bhfvit tillämpad visas nogsamt dersf, att man nu mera kan vigas till prest bestämdt vid 23 års ålder, men villkorligt äfven 22 år gammal; men deremot ej af Hof Rätten domarevarf uppdragas förr än vid fyllda 25 år. Kommersekollegium svnes I sin bestämmelse af