Aftonbladet – 11 oktober 1836, sida 2

I går afton uppfördes på Kongl. theatern för tredje gången Kotzebues dram: Den okände Sonen, som lemnoat publiken tillfälle att göra en angenäm bekantskap med en ung ganska lofvande artist, Hr Stjernström, hvilken, om ej minnet bedrager oss, debuterat i denna roll. Hr Stjernström har en fördelsktig figur: det är lif, värma, hållning, ledighet uti rörelserna ; deklamationga lemnar sällan anledning till janmärkningar, och det bästa af allt: hans spel är icke imitation eller maner, uian eget. Denza dram gör på många ställen icke blott ett starkt, utan äfven ett vidrigt intryck, icke just derföre att dess moral löper till storms emo! åtskilliga samhällsfördomar, utan derföre att de endast på en skakande eff:kt anlagda situationerna hela vägen igenom äro onaturliga. Imedlertid fordrar Hr Stjernströms roll på flera ställen icke obetydliga resurser af kraft i utförandet, hvilket han också visade sig ega. Han är derföre i vår tanka en verklig acqvisition för scenen, och blir, med den lucka som Hr Torsslow lemnade vid sin bortgång, och hvilken tyvärr icke kan fullkomligt fyllas af någon, verkligen nödvändig för åt kunre framställa vissa roller, då något hopp kaspp återstår, att Hr Dahlqvist skall kunna tygla der öfverflödande passion och konvulsiviska häftighet, som tycktes vara från honom oskiljaktiga. — Huset var ganska knappt besatt, utan på de båda öfversta raderna. Uti efterpjesen Ofverraskningen, som är er liten ganska täck komedi, med en mängd pi kanta situationer å la Beaumarchais, hade mar tillfälle att återhemta sig från de pinsamma intrycken af den Kotzebuiska dramen. Fru Eriksons fina och förträffliga spel såsom en älsk värd hustru åt en svartsjuk man, och Hr Seve. lins komiska förmåga i en rell som mindre är vanligt går tll karrikatyr, väckte a!lmänt hifal och den sednare satte skrattmusklerna af all krafter i rörelse.